Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8—9 - Ur grefve Erik Sparres lefnadssaga. Strödda bidrag till en riksdags- och kulturbild, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sparre, då han betecknat åtskilliga af
Andrakammarleda-möternas sträfvanden såsom »oförskämda», uteslutande bero
derpå, att han vore fullt förvissad om, att ingen enda af
kammarens ledamöter fäste det ringaste afseende vid hvad
Sp. yttrade, särskildt då han uppträdde som tuktomästare
i fråga om heder och moral. Året förut hade samme man
gifvit honom en första (?) varning, att »han ville låta bli
att uppträda som läromästare i fråga om heder. > Det vore
bäst att han lemnade det åt andra. Sparre hade
nämligen sagt om somliga af dem som sutto i
landtförsvars-komitén och särskilda utskottet, att regering, riksdag
och hela nationen voro bedragna på dem. O.
Andersson, som kände grefve Sparres riksbekanta justeringar»,
tog fasta på det ojusterade protokollet och tilläde:
»Detta angrepp kan knappast tydas annorlunda än så,
som om vi beskyllas för att vara bedragare. Jag har ännu
aldrig fatt uppbära en sådan beskyllning, och jag har äfven
den lyckan att icke någon gång i sådant hänseende hafva
råkat i delo med rättvisan. Jag ingår högst ogärna på
en-skildt område, emedan det är mig ytterst motbjudande,
och jag skall icke häller nu göra det. Men deremot kan
jag icke underlåta att erinra om hvad som offentligen har
passerat inom denna kammare, nämligen hurusom en
stock-holmsrepresentant för några år sedan visade, att i fråga
om ett statsbidrag till ett enskildt bolag i Vestergötland
den ärade representanten från Venersborg här i kammaren
lemnat uppgifter, som stodo i fullständig strid med hvad
han i egenskap af landshöfding uti offentlig
ämbetsberät-telse rörande samma sak uppgifvit.»
Detta yttrande faldes under diskussionen om landt- *
försvarets organisation, men det var icke den enda
»fjäll-ningen», grefven då hade att genomgå, utan de voro pä
honom litet hvar, något som han endast hade sina egna
hänsynslösa personliga angrepp att tacka för. Professor Axel
Key snäste af honom t. ex. på följande sätt: *Jag har en-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
