Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8—9 - Ur grefve Erik Sparres lefnadssaga. Strödda bidrag till en riksdags- och kulturbild, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dast begärt ordet för att protestera mot det jonglörmessiga
sätt, hvarpå. grefve Sp. här uppträdt. Det kan vara
löjligt detta sätt, ja lika löjligt, som det i verkligheten skulle
vara att se den ädle grefven springa i kapp med en
50-årig indelt soldat, hvarmed han velat bevisa dennes
krigs-duglighet, men värdigt en så allvarlig debatt, som här eger
rum, är det ingalunda. Likaledes vill jag på det
bestämdaste protestera mot den ädle grefvens sätt att i andras
anföranden inlägga yttranden, som aldrig förekommit
annorstädes än i den ädle grefvens rika fantasi, på hvilken
vi fatt så lysande prof under dessa dagars diskussion.»
Sparre tog sig visserligen ibland en viss öfverlägsen
»air» såsom ålderspresident och ansåg sig berättigad att
bibringa sina medmenniskor mores, men andligen mera
kompetenta till utöfvandet af en dylik funktion såsom »censor
morum» voro dock de två honom mycket nära i
riksdags-ålder kommande Carl Ifvarsson och kommerserådet Sjöberg.
Dessa röja, i synnerhet den förstnämde, ock en viss
bena-genhet för ett patriarkaliskt styrelsesätt och gripa gärna in
för att erinra om det passande, när ett par ledamöter
sitt kif bli något för bångstyriga. Derför hade de ock
rätt ofta besvär med sjelfva den faktiska åldérspresidenten.
Vid ofvan antydda tillfälle blef så Carl Ifvarsson nödsakad
att rycka in. »Det har varit ledsamt för migv, sade han,
»att höra de tillmälen, som kammarens ålderspresident
ådragit sig, och de tillrättavisningar han fått uppbära för
sitt yttrande, men jag kan å andra sidan icke undgå att
erkänna, att de varit berättigade, då han mot ett flertal
af kammarens ledamöter uttalat beskyllningar, som äro
ganska grofva. Han betecknadé detta flertal som
bedragare, hvilket tillmäle var minst sagdt otillständigt och
sårande att fa höra af den, som kammaren så gärna ville
se upp till med vördnad; men jag hoppas, att kammaren
ursäktar honom, ty han, som jag, böljar bli gammal.
Om sin oegennytta och sanningskärlek hade han icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
