Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8—9 - Ur grefve Erik Sparres lefnadssaga. Strödda bidrag till en riksdags- och kulturbild, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
behöft orda mycket, ty båda dessa egenskaper äro
riksbekanta. »
Redan första riksdagen efter det nya systemet ansåg
Sparre sig behöfva redogöra för sin talarekonsts skaplynne.
Måhända kan denna förklaring något mildra intrycket af
nyss anförda stränga citat. Den lyder som följer:
»En gång för alla ber jag nu om tillgift, derför att
jag i alla frågor, som intressera mig; talar med värme, att
jag då måhända icke väger på guldvigt hvaije- ord jag
yttrar. Det fans en tid, då äfven jag bemödade mig om
att tala logiskt, då jag höll mig mycket strängt vid den
allvarsamma, oromantiska prosan, men då sade man om
, tnig: »den der Sparre talar icke illa, men han talar tråkigt.
J’aimerai voir un loup dans sa bergerie.» Derför, m.h.,säger
jag numera fritt ut hvad min känsla manar mig att yttra,
och om det skall blifva något lif i diskussionen, om vj
icke skola sitta här och vara tråkiga, så måste
diskussionen föras med värme. Har jag orätt, skall jag tiga, men
fala lugnt och kallt i frågor, som ligga mig om hjertat,
det kan jag ej.»
Bland de många absurditeter, som kunna hämtas upp
till dagsljuset ur de gamla ståndens fossila aflagringar, för
att förvaras jämte en massa likartade skatter i de
fosterländska minnenas museum, är den regel, att högsta
riddar-busnumret tillsatte utskottsordförande. Genom sin börd
medlem af riddarhuset och i följd af sitt yrke ansedd lämplig
till lagutskottsmedlem, blef han, tack vare de höga
nummer han representerade, vid flera ståndsriksdagar samma
utskotts ordförande. Äfven efter det nya systemet kvarstod
han med ett undantag (1873) ända t. o. m. 1877 i den be-
Ur Ikigeits Krönika, VI. 8—9. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
