Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8—9 - Ur grefve Erik Sparres lefnadssaga. Strödda bidrag till en riksdags- och kulturbild, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
talares föredöme att i sina ord först och sist ge gudi
äran för alt och strängt hålla på statskyrkan.
Den Sparreska patosen var verkligen, for att begagna
ett uttryck från »Zigenarbaronen», »utmärkt», när den kunde
fa slippa lös, och det fins åtskilliga praktbitar i det
hänseendet förvarade i protokollen.
Ett exempel för långt att anföra är hans tal vid 1868
års riksdag mot dödsstraffets afskaffande. I detta var han
äfven^ rättsfilosof. Hans patos var hälst samhällsbevarande
eller oegennyttig. Det förra var den t ex. vid 1873
års riksdag på ett mycket eklatant sätt, då den uppträdde
mot parlamentarismen och för kröningen.
Ännu i dag far man ju då och då bevittna i våra
konservativa tidningar utfall mot parlamentarismen och
skadeglädje, att försöken att införa parlamentarism här i
landet enligt deras åsigt totalt misslyckats. Ofvannämda
år var fasan ännu värre. Ett förslag likartadt det som
1876 blef grundlag, nämligen om skiljande af
statsministersbefattningen från att ovilkorligt tillkomma chefen för
justitiedepartementet, . framstod då för många i hemska
proportioner, som vi ha litet svårt att föreställa oss, invanda
som vi äro med saken. När konstitionsutskottets tillstyrkande
och hvilande utlåtande förekom till afgörande, talade
hä-radshöfding Carlén varmt för förslaget. Bland annat
klandrade han skarpt Karl Johans personliga regemente,
be-tviflade juridikens lämplighet att utbilda statsmän etc.
Kanske bidrog detta att ytterligare upphetsa Sparre. Äfven
i sitt »justerade» skick innefattar det på 11 sidor tätt
tryckta anförandet den 8 febr. så många för Sparre
karakteristiska stycken, att det lilla besväret med dess uppsökande
i Andra kammarens protokoll för den 8 febr. väl lönar sig.
Tankegången, om man kan härvid använda detta uttryck,
gick egentligen ut på, att parlamentarismen och
premier-ministersinstitutionen varit orsak till alla de omstörtningar
och inre och yttre olyckor, som hemsökt specielt Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
