Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8—9 - Ur grefve Erik Sparres lefnadssaga. Strödda bidrag till en riksdags- och kulturbild, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att ge sig och Sveriges jurister följande ofördelaktiga
orlofssedel:
»Vi äro okunniga, ty det aro vi, jag för min del Sr den sämste,
fastän jag tror, att flere finnas, som icke äro mycket bättre än jag i detta
hänseende. Och jag vädjar till de af kammarens ledamöter, som äro
medlemmar i lagutskottet och h vilka haft tillfälle af höra der förefallande
diskussioner, om de med hänsyn till dessa kunna anse oss besitta nigot
högre mätt af juridiskt vetenskapliga insigter».
Från senaste riksdagen må dock icke glömmas hans
förtjenst af att medverka till förkastandet af det för den
medborgerliga friheten så vådliga lagförslaget om ransakning
i brottmål, hvarigenom den nuvarande justitieministern då
ytterligare dokumenterade sig.
Våra junkrar äro som kändt i allmänhet ganska
gud-fruktiga, åtminstone ad usus practicos; d. v. s. de stå
exempelvis på god fot med sina församlingsprester och gä
i kyrkan rätt ofta för att ge sina underlydande ett godt
föredöme, hålla husandakt o. d. Det senare berättas om grefve
Arvid Posse, och det är väl fa, som vackrare än vår vän Erik
Josias kunnat ta}a vackert och rörande om religionen. Han
var öfverhopad af en mängd olika göromål och endast det
hindrade honom att i hans hus iakttaga denna sistnämda
goda sed. Henning Hamilton var ock mycket from i sitt
tal. Hade t. ex. den heliga skrift uttalat en bestämd åsigt
om dödsstraffet, skulle all öfverläggning derom varit
obe-höflig. Det vore då »intet annat att göra än att sätta
lagstiftningen i öfverensstämmelse med det Gudomliga ordet,
vare sig detta föreskref dödsstraffets afskaffande eller
bibehållande». En annan junker, protektionisternas ifrågasatte
statsminister, frih. Åkerhielm, kunde, äfven han, tala vackert
om att den nye svenske konungen böjde sitt hufvud inför
konungames konung, innan han pryddes med den svenska
kronan. Man behöfver icke leta mycket i protokollen för
att se, huru våra junkrar behjerta visdomen af en hög
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
