Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8—9 - Ann Charlotte Edgren-Leffler. En essay af Nils Erdmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vill bort fråi) Falk, bort från hemmet, som binder henne,
bort för att ånyo blifva, hvad hon en gång varit. »Jag
kan inte mer vara din hustru», säger hon, »vi kan lefva
tillsammans som två vänner — men inte som man och
hustru mera — vi skall inte hålla mindre af hvarandra för
det — men på ett annat sätt — vi måste tvinga vår känsla
att förändra natur.»
Hon reser, hon blir konstnär, hon målar ett härligt
mästerverk — och dock är hon ej lycklig, ty hon längtar
efter de älskade. »Jag vet bara», skrifver hon, »att jag
aldrig kan helt rifva mig loss från dig, meil heller aldrig
helt lefva med dig.» Detta är hennes förbannelse, faran i
alla äktenskap med en qvinna, sådan som hon, och dervid
hade det stannat, om hon egt en annan make. Men Falk
är, som sagdt, en sä fullkomlig ideal-typ, en man, så enkom
skapad för fru Edgrens teorier, att han nöjer sig med det
lilla, hans hustru skänker honom. I svaret skrifver han:
»Du kan aldrig give mig dig selv hel og holden, siger du.
Så giv mig da halvdelen, giv mig da så meget, du kan
give — jeg skal ikke forlange mere. Ingen mand, def har
fät begavelse og krafter til at virke noget i livet, egner
alle disse kraefter udelukkende til sin familie. Hvorfor skal
da jeg forlange dette af dig?» Och längre ned heter det:
»Jeg hai: laert at blive nöjsom nu, og jeg har fundet, at
den störste kjaerlighed er Hcké den, der krsever mest, men x
tvaertimod den, der lader sig nöje med det mindste, hellere
end at tabe alt.»
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
