Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8—9 - Ann Charlotte Edgren-Leffler. En essay af Nils Erdmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kontrahenterna icke offrat sina intressen. Hvar och en
sträfvar for samma lifsgerning, som före äktenskapet; hvar
och en är fri, följer sin egen vilja, böjer sig ej för maken
och har intet, som binder sig. Äro de nu lyckliga? Sva»
ret gifva de sjelfva. Längtan blir dem öfvermäktig,
saknaden är för stor. Dessutom — hur begära det? Barnen
växa upp nästan utan att känna modern, således utan
ledning af den hand, som ömmast vårdar dem; mannen sitter
ensam i det gemensamma hemmet; en gång om året skall
han mottaga hennes besök; då vill hon vara hos honom
några korta sommarmånader*; sedan reser hon åter, och
allt är som förr, endast att de hvaije gång måste mer och
mer fjermas från, mer och mer bli främmande för
hvarandra och samlifvet.
Dessutom ega de knapt ett enda gemensamt intresse.
Bandet, som förenar dem, blir allt svagare och svagare.
Slutligen måste det brista — eller en ändring inträda.
Detta är, hvad Falk — eller fru Edgren — drömmer om.
Icke <^m ett äktenskap, som egentligen är en skilsmessa;
icke jheller om ett äktenskap, der hon offrar sin konst, men
om ett samlif, som just derigenom blir möjliggjordt och
lyckligt, att hon känner friheten, vet, att hon kan bruka
den, när och hur hon önskar, vet, att hon har rättighet
att arbeta för sin lifsgerning, följa, när den kallar, och
stanna, när den tillåter. Medvetandet härom blir kanske
starkt nog att binda henne. Ett skall det väl åstadkomma:
det, att hon ej öfvergifver sina älskade för så lång tid.
* Jemför Ullas egna reflexioner: »Det nlturligaste och riktigaste
för henne hade varit att tillbringa vintern i Rom och att arbeta der på
sitt håll, medan han arbetade på sitt — och så råkas igen till sommaren,
daT båda kunde vara lediga och lefva för hvarandra.»
r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
