Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8—9 - En framtidsmusiker. Frans Liszt och hans betydelse för den moderna konsten, af V. v. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fulla händer öste omkring sig sin naturs härliga gåfvor och
kom mången urgammal vapensköld att förblekna vid sidan
rf det medfödda snillets rang. Men â andra sidan förde
han på samma gäng ett helt annat lif med sina vänner
ro-mantikerna. »La vie bohème» med sitt fullständiga förakt
iör alla konventionela former, med sina mera spirituela an
moraliska extravaganser slukade honom lika fullständigt i
sin virfvel som det förfinade sällskapslifvet i sin, och med
den egendomliga mångsidigheten och mottagligheten i sin
natur hängaf han sig lika ärligt åt det ena som det andra.
• Följden häraf är lätt att förstå. Hans demokratiska
tendenser blefvo på ena hållet lika mycket en stötesten som
hans aristokratiska på det andra, och dock hade intetdera
partiet någon rätt att göra honom förebråelser. »En
konstnär», sade han, »kan hysa idéer, abstrakta idéer, men han
kan ej tjena politiska meningar, utan att göra sig omöjlig
för sin kallelse. För konsten ligger lösningen af alla
politiska meningar i känslan för menskligheten.» Och i
öfver-ensstämmelse härmed sökte han höja konsten öfver dagens
politiska strider. Demokrat och aristokrat på samma gäng,
stälde han sig på de undertrycktas och nödlidandes sida.
Här var han demokrat: djerf i att fordra. Men samtidigt
stälde han sig på deras sida, till hvilka fordringarna
riktades. Här var han aristokrat: stor i att gifva. Sin konst
lånade han aldrig åt politiska agitationer, ej ens då, när
hans sympatier voro med dem, lika litet som han stälde
den till de kämpande partiernas tjenst: hans politiska
meningar lågo i »känslan för menskligheten». Och huru hans
lif sedan vexlade, huru han likt en glänsande meteor. steg
allt högre på konstens himmel, tändande, lysande in på nya
banor, denna hans ungdoms varma känsla blef ända in i
ålderns höst den djupaste gruidtonen i hans väsen, den
blef så att säga den klangbotten, mot hvilken allt hvad han
verkat erhöll sin af den varmaste humanitetskänsla
vibrerande ton.
Aren i Paris hade med sitt mångskiftande innehåll satt
en outplånlig prägel på Liszts hela andliga fysiognomi och
ha derföre ansetts böra föregå teckningen af den mognade
mannens konstnärsarbete, såsom i mångt och mycket
begrundande och förklarande dénna. Resorna med grefvinnan
(FAgoult samt de följande åren intill 1845 gjorde honom
sedan till Europas tillhörighet, och när öfversvämningarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
