Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8—9 - En kunglig älskarinna. Några drag ur »den sköna Gabriellas» lif, tillegnade hennes svenske lofsångare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dagen; sedan inlog hon sin middag hos Zamet, hvilken i
egenskap af ryktbar gastronom serverade henne en utsökt måltid.
Efter middagens slut återvände Gabrielle till kyrkan, följd af
mademoiselle de Guise; det svartnade för ögonen på henne
under messan till åminnelse af det vid Kristi död inträffade
mörkret. Då hon återkommit till Zaraets hus, störtade hon
omkull; förfarliga konvulsioner förvirrade och vanstälde henne.
Så snart hon åter kom till medvetande, ropade hon, att
man skulle föra bort henne från detta olyckshus, och man
flyttade henne till hennes bortresta tants Madame de Sourdis
hus. Sedan tragedin varr utspelad, blef scenen tom, som på ett
gifvit tecken. Zamet hade försvunnit, gardeskaptenen hade
rymt; mademoiselle de Guise hade gifvit sig af; den döende
var ensam med la Varenne, hvilken kallt betraktade
dödskampen. Slutligen beslöt han sig för att tillkalla en läkare,
hvilken, måhända skrämd af hans blick, tog grossessen till
förevändning för att ingenting föreskrifva. Detta förtjusande ansigte
hade förvandlats till en fasansfull mask, och munnen, som på ett
hemskt sätt förvridits, drogs ända upp till öronen. Under
uppehållen mellan anfallen skref Gabrielle tre bref till
konungen. Men allt var väl ordnadt i uppsättningen till detta hemska
drama; komparserna så väl som aktörerna utförde väl sina
roler: budbärarne gingo i stället för att skynda. Konungen
erhåller slutligen det första brefvet; utom sig sätter han af i
galopp. I Villejuif underrättar en biljett från la Varenne
honom om, att allt är slut.
Hans smärta var förfarlig. Han gick in ett närbeläget
kloster och kastade sig snyftande på en säng; men sedan han
återvändt till Fontainebleau, fann han der en ande af glädtighet
och lättnad. I stället för att gråta öfver en olycka, tycktes
man der fira ett underverk. M. .de Fervacque vågade första
försöket med det klockspel, som skulle ersätta själaringning.
Han utropade: »så är då Ers Majestät lyckligt befriad!» M. de
Goudy sade, att Gud visat konungen en stor nåd. Sully,
hvilken, då han fick höra nyheten, hade skrifvit till sin hustru:
»Strängen har brustit; nu, då hon är död, må Gud gifva henne
ett långt och skönt lif», Sully tog på sig sin predikoton lor
att prisa Guds underliga verk, hvilken, som psalmen säger,
gör långt mer i sin vishet än hvad vi begära.
Sålunda omringad af denna komplott af envist och illa
återhållet bifall, tog konungen sitt förnuft till fånga och underkastade sig.
Han var rädd för de ansigten, han skulle upptäcka, om han dema-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
