Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8—9 - Karl Johan och svenskarne i engelsk belysning af Otto Sjögren, (Anm. af Scævola, »Utländska diplomaters minnen»)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
franska legationen i Stockholm och det kejserliga
utrikesministeriet i Paris är dock ur flere synpunkter ganska läsvärd.
Att svenska styrelsen vid tiden närmast före Karl Johans
hitkomst icke stod synnerligen högt i anseende, derom får man,
icke utan en viss känsla af förödmjukelse, läsa åtskilliga mer
eller mindre betecknande utlåtelser. De praktiske, handlings*
dugtige engelsmännen betraktade med en blandning af
öfverläg-sen humor och godmodigt deltagande den svaghet och
oerfarenhet, som hos de styrande ofta nog lät sig förmärka. Sålunda
få (i ett bref af 22 okt. 1809) ledamöterna af Kari XIII:s
konselj en föga lysande presentation. Om Lagerbjelke antydes, att
han »samlat en betydlig förmögenhet genom rent af orena
medel» och att hans »talanger» kunde, »derest han funne någon
anledning till missnöje, komma att brukas mot hans
fädernesland». Engeström omtalas som en hedersman, »fast ingalunda
af stor begåfning». Om Rosenblad yttras, att han »anses i
allmänhet ej obenägen att understödja hvem det så,än må vara».
Bland männen utanför konseljen var Armfelt en af dem, som
utbytte de flesta meddelanden med engelska diplomater; om
honom påpekas, att han ännu vid slutet af 1809 mottog
pension af ryska regeringen.
Från Gustaf IV Adolfs afsättning stod England i ett långt
ifrån förtroligt förhållande till den svenska styrelsen. Georg III
vägrade länge och envist att erkänna Karl XIII som rättmätig
konung; väl afbrötos derför ej förbindelserna, men de engelska
sändebuden måste uttrycka sig i ett tvunget och skrufvadt språk.
I tronföljarefrågan uttalades, mer eller mindre förtäckt, å
Englands vägnar sympatier för prins Gustaf, hvilket icke heller var
särdeles angenämt för de styrande i Sverige. Missbelåtenheten
med Sveriges anslutning till kontinentalsystemet mildrades väl,
då mr Foster (redan före afslutandet af freden i Paris) funnit,
att »regeringen icke hade för afsigt att allt för strängt hålla
på föreskriften i den utfärdade förordningen om engelska
fartygs utstängande från svenska hamnar». Men i stället ökades
den engelska oviljan till en början så mycket mer genom ut*
fallet af det andra tronföljarevalet.
Redan den 31 okt. 1809 (således före Karl Augusts
hitkomst) skref mr Foster: »Den enda utväg, Sverige kan hafva
att göra sig oberoende af de ryska intrigerna, blir att kasta sig
i armarne på Frankrike, och åtskilliga personer hafva icke
blygis (!) för att säga, att den klokaste politik, Sverige kunnat
följa, varit, om man till tronföljare valt den franske generalen
Ur Dagens Krönika. VI. 8—9. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
