Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10—11 - Kärlek per telefon, af Mark Twain, öfvers. af J—y R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nej, visst... Men hvilket väder, hvilket väder! Jag
försäkrar dig, att man är tvungen p& allt upptänkligt satt
söka hålla kuraget uppe. Här, tant, ha vi snö, blåst och
en gruflig köld. Hvad slags väder har ni i ert-land?
— Varmt, regnigt, melankoliskt... Så långt jag kan
se, märker jag ingen mensklig varelse på gatan, men på
trottoarerna ett dubbelt eller tredubbelt led af paraplyer,
drypande af regn från alla spröten. Jag har brasa i min
kakelugn för att muntra mig, men jag skulle qväfvas, om
jag inte höll fönstren öppna. Decembervinden tränger in
till mig alldeles mättad af doften af blommor, som spefullt
le åt oss och veckla ut sig allt friskare och kraftigare, jo
mer det regnar, detta regn, som endast gör menniskorna
dystra och nedslagna.
Alonzo öppnade munnen för att utropa: »Bravo, lilla
tant, det der borde du låta trycka och binda in!> men han
hejdade sig plötsligt, då han hörde sin tant konversera med
någon. Han närmade sig fönstret och skådade ut på det
kalla vinterlandskapet Mera ursinnigt än någonsin jagade
stormen snöflingorna; fönsterluckorna slogo af och an och
smälde igen med häftighet En öfvergifven hund strök med
hängande hufvud och svansen mellan benen fram efter
husraderna, sökande skydd och beskydd.
Alonzo ryste och sade med en suck: »Hur mycket
bättre vore ej smutsen, det varma regnet och blommorna,
som. drifva gäck med menniskorna, än ett väder som
detta!»
Han vände sig om från fönstret, tog ett steg framåt,
blef sedan stående med spändt öra, medan de ljufva tonerna
af en välkänd sång nådde honom *genom telefontråden.
Han förblef orörlig, med hufvudet omedvetet
framåt-lutadt, som om han insöge melodien. Utförandet af sången
var emellertid icke fritt från fel, men det föreföll Alonzo
som om detta fel, hvilket bestod uti att sjunga de fem
första tonerna af romansens refräng en half ton för lågt,
förlänade visan ett ökadt behag. Också drog vår hjelte ett
djupt andetag, då sången tystnade och utropade: »Aldrig,
nej aldrig, har jag hört In Siceet, By and By sjungas sa.»
Han störtade fram till telefonen och med låg och förtrolig
röst hviskade han:
— Tant, hvem är då denna guddomliga sångerska?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
