Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10—11 - Kärlek per telefon, af Mark Twain, öfvers. af J—y R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så väl -insvept från topp till tå i sina pelsar, att man ej
såg mera af hennes pefson än ögonen och näsan. En
lef-vande allegori öfver vintern, var hon helt och hållet
inpudrad af snö.
Bakom Rosannah (som icke hade en aning derom)
befann sig tant Susannah, lik en afbild af forvåningen, en
lef-vande allegori öfver sommaren, ty hon var lätt klädd och
viftade lifligt med sin solfjäder for att en smula svalka sitt
anlete.
Dessa qvinnor hade båda glädjetårar i ögonen.
— Oh! oh! utropade M:me Fitz-Clarence, der ha vi
förklaringen, Alonzo, h varför ingen på sex veckor kunnat
förmå dig att lemna ditt rum.
— Oh! oh! utropade tant Susannah, der ha vi
förklaringen, Rosannah, hvarför du sedan sex veckor gjort dig
till eremit.
I blinken vände sig de båda unga om, förvirrade som
tjufvar, gripna på bar gerning.
— Min välsignelse, min son; jag är lycklig öfver din
lycka; kom i din mors armar!
— Min välsignelse, Rosannah, för min älskade nevös
kärlek, kom i mina armar!
Och nu blef det samtidigt i Telegraph-Hill och
East-port-Square utgjutelser af ömhet och de ljufvaste tårar. På
båda dessa ställen tillkallades husets tjenare. På det ena
gafs befallningen: Gif mig en varm limonad! På det andra
stället: Släck brasan; gif mig mina båda palmbladssolfjädrar
och litet vatten med is!
Och de båda unga efterträddes af de båda gamla
damerna, som i sin tur satte sig vid telefonen för att språka
med hvarandra om sin ljufva öfverraskning och för att göra
upp planerna till giftermålet.
Några minuter förut hade M. Burley rusat ut ur
Tele-graph-Hill utan att taga afsked af någon. Han mumlade
mellan tänderna, citerande, utan att ana det, en populär
melodram: »Aldrig! Hon skall aldrig gifta sig med honom,
jag svär det! Innan naturen afkastat sin hermelinsmantel
för att åter ikläda sig sin smaragdskrud, skall hon tillhöra
mig!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
