Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10—11 - Kärlek per telefon, af Mark Twain, öfvers. af J—y R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Två veckor efter. Regelbundet klockan tre eller fyra
under tre eller fyra dagar å rad aflade en clergyman af
episkopalkyrkan, värdig och salvelsefull samt med en
monokel i ögat, visit hos Alonzo. Om man finge tro hans
visitkort, kallade han sig the Rev. Melton Hargrave, frän
Cin-cinnati, och hade, sade han, af helsoskäl tagit afsked frän
prestembetet. Om han sagt, att det var på grund af dålig
helsa, hade han visst ljugit, att döma af hans kraftiga
utseende och bastanta kroppsbygnad. Uppfinnare af en
förbättring i telefonväsendet, hoppades han betrygga sin
framtid genom att draga nytta af sitt patent. »Den tid, som
nu är*, sade han, »kan en person med sin egen telefon sätta
sig i förbindelse med en tråd, som från en stat till en
annan öfverför musiken vid en konsert och kan sålunda afleda
den .till sin förmån. Min uppfinning skall hädanefter sätta
p för dylika påfund.»
— An sedan! svarade Alonzo, om denna musikaliska
stöld under vägen inte gör någon menniska för när, hvad
tjenar det då* till att bekymra sig derom?
— Men antag — återtog hans vördighet — att det i
stallet för att vara musik, som passerar genom tråden och
som sålunda afledés, antag, att det vore kärleksord af den
heligaste och förtroligaste art.
Alonzo darrade från topp till tå:
— Herre, er uppfinning är ovärderlig; jag måste ha
den, jag måste ha den till hvad pris som helst.
Men denna så beprisade uppfinning gick visst om intet *
på vägen från Cincinnati, ty Alonzo hörde aldrig mer talas
om den. Hans otålighet kände inga gränser. Tanken, att
Rosannahs ljufva kärleksord kunde stjälas ifrån honom
under vägen, lemnade lionom ingen ro. Presten kom ofta för
att beklaga sig för honom öfver sölet med erhållandet af
sitt patent, men detta tröstade föga vår hjelte.
En morgon steg den gudsmannen upp för trappan och
knackade på Alonzos dörr. Intet svar. Han trädde in,
kastade en forskande blick omkring sig, stängde sakta
dörren och störtade fram till telefonen. De ljufva och aflägsna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
