Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10—11 - Staten som konstbeskyddare, af Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bland inga andra. Nu har den visserligen valt mindre
välbetänkt ibland och särskildt en gång, 1880. Men vi få ej
fördöma inköpsnämden för denna faute. Dess egendomliga
val förskaffade då Göteborgs museum ett konstverk af stort
värde — och sålunda gjorde inköpsnämden äfven den
gången vårt lands konst en tjenst
Nämda inköp hade också en verkligt god följd. Det
möttes naturligtvis af en besk kritik och med öppet hån
från konstnärerna. Och dess verkan var — visserligen ej
någon reform, men betydligt ökad aktsamhet från
bisit-tarnes sida.
De närmast följande inköpen helsades med välförtjent
bifall. 1881 köptes Hasselbergs Snödroppe, 1882 Böijesons
Passe-temps, 1883 Carl Larssons båda aqvareller och 188é
Salmsons axplockerska. Mot dessa fyra val hade man intet
att med skäl invända. De köpta konstverken hörde ej alla
till le grand art, men detta är intet fel, — de representera
likväl allesamman det bästa i sitt slag, som svenske
konstnärer i innevarande stund kunna åstadkomma, och derför
var deras förvärfvande af nationalmuseet full berättigadt.
I den svenska målningssamlingen verka Salmsons och
Larssons taflor äfven genom kontrasten till det andra der
iins. Denna »svenska skola» är som bekant ännu ej af
prima slag, och der vore en större utgallring än den som
nyligen skett fullt berättigad. Hvad der ses af svenskt
måleri tillhör också med ytterst fä undantag gårdagens konst,
och litet talar om de riktningar, som i dag äro erkända vid
konstens härdar.
Ett museum bör eller kan naturligtvis ej följa hvarje
vindkast i konstutvecklingen — ett dylikt sträfvande vore
ju förkastligt — men här är ej heller fråga om vindkast,
om konstens hugskott. Gå upp på Luxembourg. Der sitta
många taflor, karaktäristiska for det goda i den nyare franska
teknikens sträfvan. Der lär man sig att inse hvad det är,
den moderna konsten vill, men man lär sig också, att den
har mångfaldiga vägar till sitt mål och att den i
vidsträcktare mått än någonsin ger plats åt individualiteten.
Låt vara emellertid att ett museum som vårt nöjer sig
med att utvisa den väg konsten gått. Hvad svenska skolan
eger af gårdagskonst är emellertid på vissa områden mer
än nog, ej derför att det är dusseldorfsmåleri, utan derför
att der fins så mycket medelmåttigt, som aldrig haft stort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
