Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10—11 - Staten som konstbeskyddare, af Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Staten som konstbeskyddare.
Af
Georg Nordensvan,
Statens inköp af konstverk förestår nu* liksom hvaije
år vid denna tid. Samtidigt öppna* opponenterna sin andra
utställning i Stockholm. Några synpunkter angående den
metod, enligt hvilken vårt museum riktar sina samlingar af
modern konst, torde således ej helt och hållet sakna intresse,
lika litet som ett ord om den alltjemt fortgående
konstnärs-schismen.
1.
Mer än en röst har höjt sig emot det system, statens
inköpsnämd har att följa, då det är fråga om att uppmuntra
svensk konst Erfarenheten torde nogsamt ha visat, att det
är mindre lämpligt, detta sätt att inbjuda de dertill hågade
konstnärerna att på bestämd tid insända till museet de
konstverk, de vilja hembjuda till staten. Det är sällan det
händer, att något arbete af verklig betydenhet blir inlemnadt
till musei årsinköp. Medan svenska konstverk gjort lycka
i utlandet, inbragt hedrande medaljer och hamnat på museer
af hög rang, har vårt eget nationalmuseum fått nöja sig med
obetydligheter, sådana som en konstnärligt obildad publik
kanske finner nöje i att se, men som aldrig bidrager det
ringaste till denna publiks uppfostran.
Statens inköpsnämd kan i de flesta fall försvara sig
med att den haft att välja .bland de inlemnade arbetena och
* Detta skrefs i slutet af september.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
