Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10—11 - En framtidsmusiker (forts. och slut)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dubbla inflytande, det positiva och det negativa, som
Pa-ganinis konst for Liszt blef bryggan till en ny teknik, ett
nytt andligt innehåll i pianomusiken.
Etter att hafva hört Paganini, vände sig Liszt med
fördubblad ifver till instrumentet. Han visade sig endast
föga ute i verlden; som offentlig pianospelare så godt som
alldeles icke. Paganinis teknik eggade honom, och med en
otrolig uthållighet arbetade han under de följande åren på
att utbilda sin egen till jemnhöjd dermed. Det var nu,
som »han utbildade hvar och en af sina fingrar till en
pianist», och hvarigenom de verkligen hvar för sig uppnådde
en hastighet, sjelfständighet och säkerhet, som ingen före
honom besuttit. Paganinis tekniska under frigjorde hans
eget, och under denna tid öfvade han sin ande i det språk,
som en gång skulle för den .förvånade verlden utropa
konstens innersta hemligheter. Ungefär vid samma tid utkom
i tryck Paganinis »24 Capricci per Violino solo composti
e didicati agli artisti», och med girighet grep han efter
detta verk, som för honom skulle upplåta hemligheterna af
Paganinis konst. Vid första blicken i noterna märkte han,
att den fina, proportionerliga handen, utbildad genom klassisk
pianomusik och knapt mäktig att gripa föga mer än
oktaven, omöjligt kunde beherska alla dessa språng, arpeggier,
dubbelgrepp och löpningar, men under försöket att på pianot
återge en fullfardig bild af violinstycket gjorde hm den
upptäckt, att klaverspelarens hand, äfven om den ej är stor,
dock förmådde öfvervinna alla dessa svårigheter, särskildt i
fråga om långa grepp, och härmed kan man säga, att vägen
till den nya tekniken var funnen. Utgångspunkten för den
samma låg i haddens spännkraft och språngsäkerhet, hvilket
tillsammans med de sammanträngda lägena i den klassiska
musikens ackorder, löpningar och figurer skapade nya
uttrycksmedel, som stegrade omfattningen och skönheten i
instumentets klangfärg till det underbara och på samma gång
gaf uppslaget till den moderna stilen i pianomusiken. Men
de nya områden, som på detta sätt eröfrades åt pianots
uttrycksförmåga, flyttade ock samtidigt gränserna för
framställningens innehåll långt utöfver de hittills rådande. Och
här var det åfer Paganinis Capricci, som blef det direkta
medlet När Liszt spelade dem på pianot, fann han, med
sitt oändligt fina sinne för individualiteten, att den blott
nottrogna öfversättningen — det enda slag af transkriptioner,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
