Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10—11 - August Strindbergs »Jäsningstid». Betraktad i sammanhang med hans literära produktion, af Nils Erdmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och alla bafva de sv&rt att låta inskrifVa sig i
samhället. Strindberg sjelf berättar, att orsaken till hans
om-bytlighet, hans vacklande mellan livsuppgifter icke var
någon annan än hans fruktan för att inordnas. »Han ville
icke bli inskrifven i samhällets här, bli ett nummer, ett
kugghjul, en skrufmutter.» Han nedlägger denna fruktan hos
nästan alla sina figurer, hos Falk, hos Hans, hos Paul och
Herr v. Bleichroden; och är det icke rätt egendomligt, att
Strindberg något senare, då han lemnat universitetet och
in-trädt på litteratör-banan, kommer till det resultat, som han
skildrar i »En Ovälkommen»! »Han skulle snart finna»,
heter det i slutkapitlet, »att uppfostran gjort honom
oduglig för samhället, och när han icke fann sig i att vara ut*
visad, böljade hans tvifvel vakna, om icke samhället också
hade en skuld i hans uppfostran, och om icke samhället
hade fel, som borde botas».
Blott så länge Kristian får vara i fred för samhället,
lefva ute i naturen och i frihet och ensamhet, bibehåller
han sin heder, sin lycka och sin karaktärs skönhet
Samhället träder emellan och tillintetgör naturbarnet Kristian
blir en missdådare, en hämdgirig och en upprorsmakare.
* *
♦
Morgonen efter nederlaget, då han misslyckats på teatern,
ligger han på sin soffa och läser »Fältskärns berättelser.»
Allt efter som han läser, tycker han, att han sjelf genomlefVat
det, som här möter honom. Här finner han styfmodern, som
försonades med sin styfson, alltså en upplösning, som
Strindberg länge åstundat. Längtan efter försoning var i dag
särdeles djup; hans hjerna arbetade med förslag till gåtans
lös-niug, en feber kommer öfver honom och minnena ordna sig.
Hans inbillning är så stark, att han hör och ser personerna,
och efter två timmars förlopp är ep komedi utkastad. >Det
gick för sig af sig sjelf, utan hans vilja och förvållande. >
Fyra dagar brukar han till komediens nedskrifvande, gående
fram och tillbaka mellan soffan och skrifbordet Aftonen
samma dag skrifver han *bref till en vän; småningom upp*
täcker han, att raderna börja rimma. Hau skrifver alltså
vers, han är poet, han jublar!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
