Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10—11 - August Strindbergs »Jäsningstid». Betraktad i sammanhang med hans literära produktion, af Nils Erdmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
naturen, hånet af dumheten, raseriet mot prestreligionen och
svärmeriet för Gud såsom alltets upphofsman. Tron på den
gamla skönhetsläran rubbas ock af Brändes. Här finner han
svar på sina estetiska tvifvelsmål, och han väljer såsom
specialstudium öhlenschläger och dansk litteratur.
På hösten 1870 har han återvänd t till Upsala.
Inackordering hos en prestenka, dagligt och rikt umgänge,
fruntimmer, kärlekssvärmeri, dagdrifvarlif och rummel — allt
sedan skildradt i hans studie »Inackorderingarna». Skämtet
med hans teaterpjes, som samma höst uppfördes, tidningarnas
recensioner, som behandlade honom omildt, och en väns
dumma tilltag att låta trycka ett hans förstlingsdrama
verkade så starkt, att han blef vild och menniskoskygg. Sa
läser han Kierkegaard, skakas djupt af läsningen, blir tom,
nästan förtviflad, känner sig synafull och ångrande.
Der-till kommer inverkan af en egendomlig bekantskap, en
student, brodern Is, som imponerade med sin »Zerrissenheit»,
sin djupa — ytliga — visdom, %sin Byronska intressanthet
och sin Kierkegaardska experimentalpsykologi.
Denne rycker från honom hans förhoppniugar, hans
skaldedrömmar. Var han då icke kallad, hade han fåfängt
gjort som Brand, hade han svikit fadern! Förtviflan,
sjelf-mordsplaner, återresa till Stockholm. Här börjar han
förakta denna falska idealitet, älska det nyttiga arbetet och
finna studentans missaktning för filistern ovärdigt Skrifver
så en afhandling i estetik för graden, kallar den »Hakon
Jarl eller Idealism och Realism», meu gör den till en
återspegling af sin egen själsutveckling. Estetiskt är den
värde-lös, psykologiskt har den betydelse, ty den lemnar oss ett
frappant bevis på Strindbergs subjektivism.
Han börjar med den estetik, hvilken han först hyllade;
bekämpar den med Brändes; uppdrager i Werther en
konturteckning af sig sjelf, d. v. s. af idealisten, af förbundsbrodern
och skalden-svärmaren*; afslutar med Kierkegaard och det
* Denna teckning är b& fullständig, att äfven Werther, lik».
Strindberg, hindras af en vän, som träder emellan, i sina sjelfmordsplaner. Str.
sops »dödfull» af denne kamrat, bars öfver ett plank och kastades i ca
snödrifva. En liknande scen i »Inackorderingarna».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
