Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10—11 - Från teatrarne. Återblick af Habitué
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
egen tid, litet obarmhertigt mot de der några, som älska
kulturhistoriska studier på teatern, och litet orättvist mot
direktionen, som under sina mångahanda skyldigheter mot
alla också anser sig böra tillgodose behofven hos
kulturhistoriens dyrkare, men omdömet är ärligt och afgifVet »efter
gehör» utan ett konstladt underordnande under
literatur-historiens faststälda domslut, jemfbrdt med den och den
paragrafen i någon estetisk kodex. Och en sådan
fördomsfri dom är både riktig och nödvändig, då det icke galler
att bedöma 120-åringen såsom ett barn af hans egen tid,
utan sådan han visar sig i sitt framträdande inför en vida
mer framskriden efterverld.
.Att Lessing var en förträfflig teaterskribent är ett
faktum, som består utan något särskildt erkännande från
vår sida. Hur han blifvit det och hvilka intryck han tagit
från den franska dramatiken o. s. v., fins för den
intresserade tillfälle att studera i de literaturhistoriska böckerna.
Hur han tager sig ut inför oss, på våra dagars scen ar
teateranmälarens sak att undersöka och den stora publikens
intresse att konstatera.
Bortser man då från de vanskliga hypoteserna hur
stycket möjligen skulle gjort sig gällande med en i alla
delar fullt tillfredsställande rollbesättning och tager det
sådant det visat sig vid sitt uppförande å Dramatiska teatern,
faller det genast i ögonen att publikens intresse så godt
som uteslutande tagits i beslag af bipersonerna och
bihandlingen, medan deremot hufvudhandlingen mellan fröken
Minna von Barnhelm (fröken Björkegren) och major von
Tellheim (hr Hillberg) lemnat åskådarne temligen oberörda.
Med kännedom om rollinnehafvarnes respektive förmåga att
framhålla och gifva tilltalande form åt sma uppgifters
innebörd torde man redan af detta förhållande kunna draga en
pålitlig slutsats om hvad som i pjesen är föråldradt och
hvad som motstått årens inverkan. Medan fru Hartmm
som kammarjungfrun Franciska, hr Harnrin som majorens
betjent Just och hr Personne som underofficeren Paul
Werner kunnat ge lif åt de figurer de framstält och lyckats på
ett anslående sätt framkalla den komiska verkan som åsyftas,
hafva teaterns förnämsta krafter, fröken Björkegren och hr
Hillbeimg, endast förmått tillvinna sina framställningar en
mention honorable för det resultat hvartill deras roller gifvit
dem tillfälle att komma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
