Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10—11 - Från teatrarne. Återblick af Habitué
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi inlåta oss, som sagdt, icke på några gissningar hvem
som skulle bättre uppburit särskildt hr Hillbergs roll,
hvar-till denne realistiskt anlagde skådespelare är fullständigt
olämplig, och framhålla endast i förbigående att utan en
specielt god representant för detta parti kan man nästan
lika gerna låta hela Minna stå qvar i sitt hyllfack i
biblioteket. Det är till och med troligt att teatern icke eger
någon för rollen lämplig skådespelare, emedan vår tid vuxit
ifrån den åskådning som åtminstone* på scenen skapade
detta slags idealmenniskor å la månskenshjeltar. Våra
skådespelare hafva intet kött och blod att förläna åt författarnes
fantasibilder inom denna genre. De kunna icke gifva
uttryck åt deras vackra svärmerier, deras ädla entusiasm och
deras för oss någorlunda innehållslösa deklamationer. Herr
Hillberg hade icke heller det ringaste vuxit in i sin uniform,
han blef icke varm för sin kära fröken Minna och föreföll
hela tiden rätt främmande för hela den tillställning hvari
han skulle vara hufvudpersonen. Det är hvarken för att
rädda hr Hillbergs skådespelarrykte eller för att förminska
hr Lessings författarära (båda stå sig nog ändå) som vi tro
oss kunna skylla resultatet på den senare. Men
erfarenheten har visat att alla liknande figurer i den äldre
dramatiken äro de som hafva svårast att i våra dagar finna
tillfredsställande representanter, och de många exemplen
torde berättiga till det antagandet att författarne just der,
på grund af det för deras tid egendomliga idealiserande
åskådningssättet, mest aflägsnat sig från den verklighetens
mark der man känner sig hemmastadd sekel efter sekel, hur
än de yttre förhållandena vexla.
Samma anmärkning gäller i vida mindre grad den
qvin-liga hufvudrollen, hvari också fröken Björkegren bättre fylde
sin plats, ehuru man, så ått säga, tyckte att hos
framställa-rinnan fans något mer än som behöfdes för att utfylla figuren.
Fröken B. är kanske litet för storslagen för den
ifrågavarande lustspelsfiguren, och med all erkännansvärd mjukhet
och elegans är hon må hända icke den rätta att fullt pointera
den fina (stundom omärkligt fina) komiken i situationerna
mellan de båda älskande. Deras fram- och tillbakagående
diskurser om sin ställning till hvarandra äro dock i och för
sig så pass långtrådiga, trots många fint iakttagna och fint
uttryckta, typiska drag, att det säkerligen är rätt svårt att
afvinna dem ett större intresse. Det föråldrade i pjesen
Ur Dagen» Krönika. VI. 10—11. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
