Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12 - Luthersk papism. Med anledning af prestmötet i Vesterås. Af A. F. Åkerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af 1686 års kyrkolag. Den revolutionära anden,
individualismens och subjektivismens ande, har på det kyrkliga området,
så väl som på det politiska, anstält fruktansvärda härjningar.
Det torde — att börja med — ursäktas oss, om vi
hvarken kunna dela biskop Billings beundran för den kristliga
tro, som satt sin pregel på alla paragraferna i 1686 års
kyrkolag, eller hans afsky för de revolutionära krafter, som
omgestaltat mångt och mycket i de kyrkliga så väl som i de
borgerliga förhållandena. Eller skola vi kanske söka nämnda
på en gång »barnsliga och manliga tro» äfven i de paragrafer
af ifrågavarande lag, hvilka stadgade, att alla, som i Sverige
»bygga och bo», skulle bekänna sig till den »rena evangeliska
läran»; att ingen annan gudstjenst skulle inom riket vara
tilllåten än fien evangelisk lutherska; att de, som öfverginge till
^främmande lära», skulle landsförvisas; att hädelse skulle
straffas med lifvets förlust; att församlingsmedlemmame skulle
genom hotet med böter, fängelse och stockstraff tillhållas att
gå i kyrkan på sön* och högtidsdagar; att det fortsatta
underlåtandet af nattvardens begående skulle medföra först det
mindre och sedan det större bannet, hvilket sistnämnda — i
likhet med affallet till »främmande lära» — medförde
landsförvisning? Månne vi icke fastmera böra se ett stort och
betydelsefullt framåtskridande i rättvisa och humanitet, i sant evan
gelisk och kristlig anda deruti, att dessa barbariska lagbestäm
melser småningom — och detta till större delen i en tid, som
icke är långt aflägsen från vår egen — upphäfts? Och månne
vi icke för denna välgörande förändring hafva att tacka just
den der så mycket förkättrade revolutionära andan med dess
individualism och subjektivism? Om icke först den äldre pie
tismen väckt lif och framkallat rörelse inom den under
orto-doxismens herravälde i dödssömn försänkta kyrkan; om icke
sedermera upplysningstidehvarfvets fria tänkande och fria
forskning rubbat sjelfva grundvalarne för den kyrkliga
auktoritets-tron; och om icke slutligen den stora franska revolutionen och
de omgestaltningar, den öfverallt framkallade, småningom, ehuru
ännu icke på långt när fullständigt, undanröjt de gamla
tvångs-lagarne — månne icke då hela vår andliga kultur skulle ha
blifvit ett stillastående träskV
1 det närvarande kyrkliga tillståndet, särskildt inom
Västerås stift, fann biskopen åtskilligt glädjande, men äfven
åtskilligt att beklaga och ogilla. Karaktäristiskt för den
hög-kvrkliga riktning, han representerar, var så väl hans beröm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
