Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12 - Luthersk papism. Med anledning af prestmötet i Vesterås. Af A. F. Åkerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/
framträdde. Trots den reaktion, som följde på den stora
revolutionen och som äfven sträckte sig till våra bygder, ha
dessa rörelser fortsatts, har den förkättrade individualismen och
subjektivismen gjort sig gällande ända till våra dagar såväl pi
den religiösa känslans som på tankens område — både som
pietism och som rationalism. Men de friare riktningarna ha
genom den af de konservativa intressena på det politiska
området främjade och hägnade kyrkliga reaktionen allt mera trängts
ut ur kyrkan och måst bryta sig egna vägar, medan den men
ortodoxa, »bekännelsetrogna» riktningen inom läseriet och den
högkyrkligt prelatensiska, »nylutherska» riktningen delat sig
emellan herraväldet inom statskyrkan, till hvilken fromma for
den svenska evangeliska kyrkans lifskraftiga utveckling och
inflytande på det religiösa lifvet och den allmänna odlingen
skall framtiden snart nog visa!
En triumf för den kyrkliga reaktionen — och särskildt
för den högkyrkliga riktningen — var antagandet af den nu
gällande katekesen (vid 1878 års kyrkomöte). Biskop Billing
prisade mycket denna vår kyrkas »bekännelsetrogna katekes>.
Han uttalade sig ogillande om den af en del prester inom
stiftet antagna praxis att vid religionsundervisningen kateketisen
fritt utan att hålla sig till läroboken. Han förehöll dessa
pre-ster vigten och värdet af att troget och noggrant följa kyrkans
katekes. Han framhöll, att allmogens barn ha behof af att
ha någonting fast och bestämd t att hålla sig till, samt att
främmande lärors framgång till förfång för den lutherska
bekännelsen till en väsentlig del beror på detta religionsunder*
visningens lösslitande från den faststälda läroboken.
Inpreg-landet alltifrån barndomen af en oföränderlig och öfverallt lika
läronorm — detta synes vara den högkyrkliga ortodoxiens ideal
i fråga om religionsundervisning, för hvilket hon utan
betankande uppoffrar denna undervisnings egenskap att vara lefvande,
en egenskap som endast kan finnas, der den undervisandes
egen uppfattning af läroinnehållet och hans derpå grundade
öfvertygelse få i någon mån göra sig gällande.
Embetsberättelsen var nästan från början till slut en enda,
lång anklagelse mot separatismen, som biskopen nära nog
tycktes vilja gifva skulden för allt ondt, som sker inom hans
stift. Separatismen var nämligen — direkt eller indirekt —
upphofvet till en mängd lyten och vanarter, i hvilka
upplösningen på det kyrkliga området yttrar sig. Synnerligen oblida
voro hans omdömen om baptisterna och särskildt om bapUst-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
