Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12 - Luthersk papism. Med anledning af prestmötet i Vesterås. Af A. F. Åkerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
församlingen i Våmhus (den enda af staten erkända i Sverige),
hvilken, såsom han anmärkte, nu i öfver trettio år fortsatt sitt
rationalistiska förstörelsearbete, och i hvilken den af tidsandan
gynnade falska liberalismen hade fritt spelrum.
I det föredrag, hvarmed biskop Billing inledde den första
mötesdagens förhandlingar betecknade han separatismen såsom
»en sammanhållning i egoistisk religiositet», och betonade, att
i densamma en obesegrad sjelfviskhet är förenad med ett
religiöst intresse, hvarför den också slutligen måste leda till
andlig förvildning och slutligen andlig förslappning. Hos
separa-tisterna, sade han, finnes visserligen något af gudaktighet,
men äfven mycken ogudaktighet; separatismen kännetecknas
Bf andligt högmod; separatismen är synd.
I sin embetsberättelse anmärkte biskopen, att den
okyrkliga separatismen i allmänhet och baptismen i synnerhet banar
väg bland massorna för den teoretiska otron, för hvilken hos
dem jordmånen redan är beredd, i det en ogudaktig
tidningspress och en omfattande osedlighetsliteratur redan undangjort
åtskilligt i denna riktning.
Om det att icke vilja låta sin sanningskänsla, sitt förnuft,
sitt samvete klafbindas af menniskostadgar, som pocka på en
gudomlig auktoritet, är högmod, egoism, synd och
ogudaktighet — huru högmodige, egoistiske, syndige och ogudaktige
voro icke då en Wiklef, en Huss, en Luther och andre
reformatorer. Så bedömdes de ock af sin tids högkyrkomän. Men
historien har jäfv*t denna dom. Hon skall ock jäfva de
domar, som — i Guds och Kristi namn — afkunnas af nutidens
kyrklige zeloter.
På tal om otron i vår tid omnämnde biskopen äfven
»föreningen för religionsfrihet», hvilken han betecknade såsom en
förening i hufvudstaden, som är till för att lära vårt folk att
tvifla och förneka. Han erinrade om, att en af denna
förenings »häftigaste medlemmar» (här syftar han tydligen på
’d:r N. O. Holst) gjort propaganda inom stiftet och skickat ut
»oroväckande cirkulär». Hvad cirkuläret om fördelame af
statskyrkans afskaffande angår, anmärkte han, att det var särdeles
underhaltigt och att det också skickats till de minst
omdömes-mogne. Om så dagsklara sanningar som att »kyrkans
skiljande från staten skall häfda den enskildes obestridliga rätt
att, utan inskränkning eller påtryckning .af lagstiftningen eller
seden, inom eller utom den stora mångfalden af bestående
religiösa åsigter hysa bch uttala den, till hvilken hans anlag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
