Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12 - Kan sparsamhet rädda den stora massan? af Atterdag Wermelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
behof eller med andra ord: från första ögonblick han ville
börja njuta lönen for sin afhållsamhet under den föregående
tiden.
Om en arbetare af sin lön hvarje vecka satte in en
krona på sparbanken, så finge han efter åtskilliga år ett
kapital af t ex. 10,000 kr., hvilket gåfve antag 500 kr. i
ranta. Men om alla arbetare d. v. s. massan af folket
samtidigt hade gjort lika stora insatser, månne alla dessa
kapital — låt vara att de stigit till 10,000 kr. — äfven då
skulle gifva ett årligt utbyte af 500 kr. Den som tror
detta måste stanna inför ett stort frågetecken, på hvilket
intet svar gifves: när alla åtnjuta ranta, hvem är det då,
som betalar den? Eller med andra ord: räntan är till sin
natur en inkomst utan arbete; då alla åtnjuta inkomster utan
arbete, hvilkens arbete är det då, som gifver upphof åt
dessa inkomster?
För att flytta frågan ur det skenbaras verld in i det
reellas: penningen är blott de ekonomiska förhållandenas
fenomen, deras overkliga återspegling. De inkomster, som
i denna fenomenverld åtnjutas utan arbete, måste i den
verkliga verlden motsvaras af produkter, som frambragts
eller tillegnats utan arbete. Att dylika merprodukter
kunde skapas åt hvar och en utan arbete är en naturlig
omöjlighet Det kan endast tankas under förutsättningeu
af ett samhällsskick, en verld, der naturen sjelf med alla
dess krafter är så pressad i menniskans tjenst, att den
utgör likasom en enda avtomatisk maskin, en mekanism, som
utan menniskans åtgörande lyder hennes vilja samt produ-’
cerar allt hvad hon behöfver. Denna tanke innebär
ingenting mindre än att hungern sjelf skulle producera föda,
kölden sjelf kläder o. s. v., medan alla händerna lågo i kors
och dåsade af i sysslolöshet — såsom kapitalister kunna fa
göra. Samtliga menniskohänderna kunde fa vara
ränteta-gare, endast under förutsättning, att de i naturkrafterna
hade ett arbetande och trälande proletariat, hvilket de fingo
skinna på samma sätt som räntetagare nu skinna det
lef-vande, personliga proletariatet
Men tyvärr lefva vi ej i en dylik trolldomsverld, och
sparsamhetsifrarne kunna ej skapa oss en sådan. Dertill
äro deras förtjenster af en alltför negativ art.
Men så länge de ej hafva skapat oss en dylik verld,
blir räntan till sin natur ej blott en inkomst utan arbete,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
