Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12 - Kan sparsamhet rädda den stora massan? af Atterdag Wermelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stången i ett dyrkfritt hvalf, hade hela mekanismen rullat
tillbaka som en sten. Det är sant, man hade fått högar af
guld, hela hästlass papper, man hade »ackumulerat», men
den naturliga rikedomen hade undandragit sig den
ackumulationen. En full mjölbinge får man genom att mala
och tröska, icke genom att sluta upp att göra det. Den
naturliga rikedomens lif är arbete. Menniskan lefver ur
haud i mun, lefver af sitt arbete. Hon skall icke försöka
göra det af sparsamhet.
Sparsamheten, som hämmar arbetet, produktionen, är
derför i och för sig fördärflig för den naturliga rikedomen.
Om man icke desto mindre antoge, att under det
sparsam-hetsfebern grasserade, den naturliga rikedomens
ackumulation skulle hålla jämna steg med penningarnes hopning i
depoterna, så tillkomme ändock en ny omständighet, som
gjorde sparsamhetens frukter om intet Rikedomen in
natura är ej så beskaffad som en femkrona, hvilken har ett
på samhälleligt aftal beroende värde och således gäller lika
mycket ny eller gammal. Rikedom af det förra slaget
frä-tes i hvarje ögonblick af tidens tand. Ville man genom
sparsamhet ackumulera den, i stället för att skapa den ny
genom arbete, så vore man tvungen vidtaga så storartade
anstalter för konservering, att kostnaden derför med
säkerhet slöke allt hvad man sparat in. Sparsamhetsifraren stöter
sålunda med sina teorier på den ena omöjlighetens mur
efter den andra. Man kan gerna vara efterlåten mot honom
i diskussionen och säga; »der var du visserligen fast, men
låt oss blunda för det och ponera, att det står dig fritt
marschera vidare». Han kommer ändå icke mer än tvä steg,
förr än han åter stöter på muren.
Nu är det visserligen sant, att ett sådant
sparsamhets-experiment som det här ofvan antagna aldrig förekommit
och aldrig heller skall förekomma i historien. Ett folk,
som i ett plötsligt raptus finge den sanna gnidaredemonen
i sig, skulle ofelbart strypa hela sin industri. Att antaga,
det ett folk verkligen kunde begå ett slikt sjelfmord, vore
onödigt, så framt det ej funnes sparsamhetsifrare, hvilka
man för en gång måste ta på ordet för att visa dem, hur
absurdt de resonnera.
Sparsamhetsifrarne — ordet är för långt, deras rigorösa
åskådning gör det lämpligt att döpa om dem till spartaner
— spartanerna kunna vara lugna för, att deras teorier aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
