Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12 - Kan sparsamhet rädda den stora massan? af Atterdag Wermelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
komma att blifva tillämpade, så att de fa tillfälle utöfva sina
förstörande verkningar. För det första äro icke alla
men-niskor spartaner, ty det fins några, som äro atenare också.
Och desse tycka icke om den svarta soppan, utan älska ett
ljust och gladt och skönt lif.
För det andra omöjliggör en allmän sparsamhet eller
snarare ett allmänt hopsparande sig sjelft, så snart det
bortår praktiseras, och det sä fort, att det ej hinner
åstadkomma en verklig stockning i produktionen. Det finnes
någonting, som benämts »arbetslönernas järnlag», och som
innebär, att arbetets lön aldrig kan under någon längre tid
vare sig stiga högt öfver eller sjunka lågt under den af
kapitalet köpta arbetskraftens värde eller dess
produktionskostnad. Om nu detta är att tala som kättaren Marx, sa
innebär det likväl i sak precis det samma som sagts äfven
af de rättrogne kyrkofäderna t ex. J. S. Mill. Summan är,
att arbetslönerna i en gifven tid i ett gifvet land motsvara
nätt och jämt hvad sojn der anses vara oundgängligen
nödvändigt för lifvets uppehälle. Om den stora massan af värt
folk i ett nu angrepes af sparsamhetsrabies, så att med
nuvarande löneförhållanden hvar och en droge undan en del
af sina inkomster från konsumtionen, så innebure detta, att
den stora massan godkänt att låta sina behof mätas efter
en lägre måttstock. I och med detsamma skulle lönernas
aldrig slumrande järnlag komma i verksamhet Hur lagt
massan än lyckades nedbringa gränsstrecket för de
oundgängligaste lefnadsbehofven, skulle arbetslönernas streck vara
i ett oafbrutet sjunkande, till dess de båda sammanföUe.
Detta skulle påskyndas af den genom minskad konsumtion
orsakade minskning i produktion. Den minskade
produktionen kunde ej sysselsätta så många armar som förut En
arbetslös öfverbefolkning skulle uppstå, hvilken genom
olidlig konkurrens skulle sänka lönerna. Arbetslönernas
sjunkande skulle fortfara, så länge det allmänna sparandet
fortfor. När det sistnämda vore omöjliggjordt, skulle de
senare bli stationära. Att bringa upp dem igen till deras
förra nivå skulle ha sig mindre lätt än det var att sänka
dem. Den stora massan, som tagit sig för att spara tor
att förbättra sin ställning, hade sålunda endast lyckats
förbättra den nedåt, och det på ett sätt, så det nog blefve
rikt tillfälle för framtiden till utöfvande af spartanska
dygder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
