Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12 - Kan sparsamhet rädda den stora massan? af Atterdag Wermelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligaste, som finnes, ty den är hunger midt i öfverflödet,
Tantali qval förverkligade. Förrådshusen stå fulla men
om-gifua af en svältande befolkning. Behofvet är skriande, men
det är ej förenadt med köpförmåga. Konsumtionen är
ned-bragt till ett minimum. Det är hårda tider, heter det.
Samhället är som till hälften strypt och våndas under greppet
af de hårda tidernas järnhand kring dess strupe.
Det alldeles egendomliga för kriserna är deras förmåga
att förstöra värden. Antag att en person eger ett stort
järnbruk men ej kan få sälja något järn. Han borde ju
vara en rik man, och dock befinner han sig i det största
betryck. Antag en annan bruksegare i mindre, låt oss säga,
blott så stor skala. Han lyckas afsluta ett fördelaktigt
leveranskontrakt och befinner sig i en ypperlig ställning.
Den förre eger produkter, som om man ser efter
bruknings-värdet borde gälla 10 gånger mer än den andres, men olyc- >
kan är, att de ej kunna realiseras som bytesvärde, ej
genomgå utbytets dop, gulddopet. Allt det arbete, som
nedlagts på deras produktion, är derför gagnlöst. Värdet är
förstördt Rikedomen slopad, totalt tillintetgjord.
På det sättet verkar en kris. Se på detta fullproppade
magasin! Man tycker, att det borde representera en hel
förmögenhet, och likväl är det kanske endast det ihåliga
höljet för en förmögenhet, som just nu håller på att
spolieras i grund, spolieras så djupt t. o. m., att det blir ett
stort gapande svalg, der den stått, ett svalg, i hvilket andra
förmögenheter instörta. Krisen består just deri, att den
sammandrager utbytningsförmågan, försvårar tillträdet till
det allt förlossande dopet i guld. Den liknar en
indigest ionssjukdom, som gör att samhällsmagen i st. f. att smälta
kastar upp de näringsämnen, som tillföras den, medan
samtidigt alla lemmarne förtvina af brist på föda.
De massor af värden, som krisen förstör, äro säkert
lika oerhörda som• oberäkneliga. Krisens innersta väsen är
ingenting annat an bristande konsumtionsförmåga. Frågar
man, hvarutaf denna kommer sig, så ligger svaret nära till
hands: af den fria konkurrensen, som stiftar arbetslönernas
järnlag. Det är denna som nedsätter den stora massans
konsumtionsförmåga till ett minimum.
Så länge menniskorna samtycka att under den fria
konkurrensens spira dras och slitas om sin välfärd som
vettvillingar i stället för att med gemensamma krafter bereda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
