Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12 - Kan sparsamhet rädda den stora massan? af Atterdag Wermelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den, så länge fins det h varken i ram- eller återgång ur
eländet. Det är och förblir en evig kastning mellan krisernas
ebb och flod.
Då krisen förstör värden, gör den intet annat än slopar
en massa verkstäldt arbete. Det egentliga slöseriet i vårt
samhälle är slöseriet med arbete, orsakadt genom det
oreglerade planlösa produktionssättet. Om menniskorna icke
längre underkastade sig att vara lekbollar för blindt
verkande naturkrafter, konjunkturernas ostadiga kastvindar, utan
toge hela produktionsprocessen i sin hand och reglerad«
den förnuftigt, det vore den sanna, räddande sparsam heten.
Att reglera produktionen förnuftigt vill saga att
inrätta den efter det beräknade konsumtionsbchofvet. Hvid
som nu reglerar produktionen är icke folkets
konsumdons-behof, utan kapitalets forvärdn ingsbehof
»Kapitalets för värd ningsbehof» är en term, som låter
främmande, men den är i alla fall lätt att begripa. Dä ec
kapitalist sitter med 30,000 kr. i hand, vill han icke läggs
ned dem i sitt schatull och sedan dag för dag ta ut en tb
att använda för sin konsumtion, till dess allt är slut, utan
han vill på ett eller annat sätt placera kapitalet, så att drt
ger honom vissa procent — utan att dock minskas till sin
belopp. Kapitalet vill frambringa ett mervärde. Detta äi
kapitalets förvärdningsbehof.
När nu förvärdningsbehofvet grasserar riktigt oroligt i
kapitalistens hug, går han omkring som en viss potentat,
sökande, hvad han uppsluka må. Och så fort det på någo;
håll öppnar sig en ljusning, en utsigt »etwas zu verdieneo
gör han ett grepp i pungen och slungar ut sin guldkrok
midt framför fisken mervärde. Nappar det då, varder det i
kapitalistens inre en stilla frid, hvarom blott den kan gun
sig en föreställning som sjelf erfarit densamma. Dock blir
fridén ej långvarig, ty förvärdningsbehofvet är kroniskt.
Kapitalisten måste derfor åter ut på fiske. Om det deremot
inträffar att inga mervärdesfiskar simma i farvattnet, så blir
kapitalistens guld vackert liggande i fickan.
Mervärdes-fiskarne ha alldeles samma natur som sillen på
vesi-kusten. De gä till under somliga år i stora stim, så man
kan ösa dem med skopor; andra år åter uppträder blott en
ensam stänkfisk här och der. När de uppträda så der
enstaka, då är det de »dåliga tiderna» inträda. Då är dt i
alla menniskor klaga öfver, att det är omöjligt att fortena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
