Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12 - Kan sparsamhet rädda den stora massan? af Atterdag Wermelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
något I sådana tider krymper guldet ihop i depoterna,
och som guld är den enda smöija, som duger for
produktionens hjul, sä afstannar produktionen. När kapitalet kan
fÖrtjena någonting, så strömmar det ut i rörelsen; när utsigt
till fbrtjenst ej finnes, drar det sig ihop. Och allt efter som
det strömmar ut eller drar sig i hop, kommer produktionen
i gång eller afstannar. Här se vi en annan sida af krisen.
Nyss framstäldes, på hvad sätt den förstör värden, gör
onyttigt det redan producerade; här ses, på hvad sätt den hindrar
värden att uppkomma.
Det förefaller efter allt detta en smula kostsamt att
hålla sig med kriser.
Hvad som här sagts om värdefbrstörelse, gäller
emellertid ej blott om de stora periodiska stockningarna.
Krisens såväl negativa som positiva sida, bristande köpförmåga
hos den stora massan såväl som den deraf betingade, jag
vill ej säga öfverproduktionen, utan onyttiga produktionen,
fiunas alltid i det nuvarande samhället Detta samhälle är
sålunda till sin natur ytterst slösaktigt, i det att det
oupphörligt förstör värden. Värdeförstörelsen pågår endast i
mindre mon under den tynande sjukdomen än under de
häftiga anfallen, de egentliga kriserna. Att förorda ett
sådant samhälle anstår minst sparsamhetsifraren, och det är
det absurdaste i verlden att, då man uppmanar individerna
till sparsamhet, likväl sträfva ätt upprätthålla ett
samhällsskick, som nödvändigt måste omintetgöra alla sträfvanden i
dylik riktning, emedan det i och för sig utgör det
vanvettigaste tänkbara slöseri.
Från det socialistiska samhällsskicket äro kriser i följd
af dess natur med nödvändighet uteslutna. Då hvar och en
erhåller det fulla utbytet af sitt arbete, är det endast ett
axiom, att alla samhällsmedlemmars tillbytningsförmåga,
tagen såsom en enhet, är precis lika stor som massan af de
genom deras arbete åstadkomna produkter. Någonting
motsvarande den bristande köpförmågan eller den onyttiga
produktionen kan således här icke ifrågakomma. Båda måste
täcka hvarandra.
Till sist ännu ett sant ord om det liberala samhället!
Detta samhälle hopar produkter i öfverflöd, men det sätter
flertalet af sina barn på förknappning, beröfvar dem
förmågan att tillegna sig det producerade. Förnödenheterna
få hellre ruttna ned i värdeförstörelsens dy, än de fa mätta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
