Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Musikalisk revy, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
matisk hänsyn kanske lämpar sig bättre för sångerskan, hvars
näpna hvardagskoketteri afgjordt skulle vinna på en liten
oraciös förfining, med fullt erkännande föröfrigt åt den för-
tjenst i fröken H:s spel, som låg deri, att hon oförskräckt
framhöll det bondska och vensterhändta i rolen. Men då
Zerlina tjusar till en sådan finsmakare som Don Juan, ville
man gerna se litet mer mjukt behag, litet finare uttryckt
skälmeri, litet mer spansk kolorit hos den lilla contadi-
nan. Spansk från topp till tå var som man minnes Tre-
bellis Zerlina med sin gäckande ironi, sin afsigtligt öfver-
drifna och karrikerade ömhet mot Masetto o. s. v. och
denna tolkning låg nog bäst för Trebellis individualitet lik-
som måhända ock för alla altsångerskor 1 detta parti, som
just ej vinner på en sådan röst, "den må nu vara en Tre-
bellis, Tremellis eller Artöts. Lagom ironisk, lagom mjuk,
bedårande skön och glittrande naturfriskt glad — sådan
var den hänförande bild, Patti förr i verlden trollade fram
ur Mozarts toner, rhapsodisk kapriciös måhända, visst icke i alla
delar öfvertänkt som t. ex. i första finalen, då Patti-Zerlina
efter nödropet (på höga ass) ogeneradt munter och strålande
trippade in och lika obekymrad lät sina herrliga toner
blixtra i den vulkaniska strettan som hon sedan med oupp-
nådd äkta Pattisk dolcezza framjollrade sitt silkesomspunna
» Vedrai carino» men med allt detta så ursprunglig, så
gudomligt naiv och så oemotständligt förförisk, att — ja,
att Don Juan ej kunnat bättre begära, hvarken han eller
hans store kompositör, för resten.
Deremot är det nog möjligt att Mozart skulle rynkat
på näsan åt det sätt, hvarpå åtskilliga körer och ensemble-
nummer gingo den 24 november och som verkligen kunnat
vara vida bättre. Då man egnar en sådan omsorg åt en
Nesslers, en Victor Massés körer (resp. Trumpetaren och
Paul) tyckes det som om det icke vore för mycket begärdt,
ifall hälften af denna omsorg egnades Mozart — mer kan
man nog icke fordra, då vid vå ärt lyriska konsttempel her-
skar den. luminösa principen, att arbeten af första rang kan
man gerna fuska med litet, de ha så vacker musik, så det
gör ingenting, om det skulle braka isär litet här a der,
men de nya (= fula) operorna, dem måste man vara rädd
om, ty annars — — —
Det är nog också troligt, att Mozart skulle föredraga
operasångaren Sellergren i Guvernörens parti framför hr
(|
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
