Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Musikalisk revy, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
ha komponerat dessa ryckigt uppstigande buffa-tongångar,
der Leporellos klenmod för ett ögonblick tyckes smitta
hans herre! Omöjligt, alldeles omöjligt! Han visste hvad
han gjorde. När Don Juan sedan 1 den italienska texten
repat sig från sin momentana förvirring och drar till med
sitt stolta: >Ma non manca in me corraggio, då får också
musiken en helt annan klang i långt utdragna höga toner,
ypperligt interfolierade af Leporellos likalydande fras, söm
likväl fortfarande sjunges på samma pladdr: ande tonfigurer
som Don Juans och Leporellos begge gemensamma nyss-
nämnda triader, ett genialiskt drag, betecknande att kura-
oet ännu icke återvändt hos betjenten, som på sin höjd kan
beundra sin herres tapperhet utan att efterlikna den
Denna beundran är mästerligt fångad i toner genom de
tvenne längre noter, som sluta hvar och en af Leporellos
på entoniga åttondelar i öfrigt affattade ma non manca in
hu corraggio! Som man ser, det är farligt att röra vid en
så genomspirituel kompositörs mästerverk annat än med
högst varsamma och pietetfulla händer.
För att emellertid göra den nitiske och Mozartentu-
siastiske Wilhelm Bauck all rättvisa, bör det rättvisligen
erkännas, att den bit, han öfversatt af kärleksduetten, är
mer trogen och riktig än den gamla, med dess populära:
Du bör ej fruktan bära. Hvarken garnla eller nyare öfver-
sättaren, än mindre den groteske tyske, har dock förmått
återge den utsökt fina blandning af OSknldj koketteri och
förbländning, som doftar 1 den italiensk ärtexten:
Vorreti, e non wvorre-t,
Mi trema un poco il cor,
Felice & ver sare-t
Ma puö burlarmt amcor.
Och nu till »La damnation de Faust.»
1843 komponerade Hector Berlioz och 1846 sökte han
få det uppfördt i Paris, detta intresseväckande arbete, som
Stockholm nyligen fått beundra från sin främsta lyriska
scen. Men det hade sig minsann ej lätt för en kompositör
af så förmätet avanceradt skaplynne, som B. då allmänt an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
