Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2—3 - En svensk utopist (»Nils Nilsson, arbetskarl») af Hjalmar Branting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
; 197
Men låt oss gå vidare.
Eganderättens uppkomst, fortsätter vår författare, föran-
ledde den första klasskilnad menniskorna emellan, i öfver-
klass och underklass. Men den hade äfven en annan följd.
Ett sätt måste uttänkas att liksom fortsätta öfverklassman-
nens eganderätt efter döden. Detta kunde verkställas så,
att den han säkert visste vara sin son öfvertog egendomen.
Till den ändan utvalde han en af sina slafvinnor till hustru
uteslutande åt sig. »Så uppstod och kom i allmänt bruk
hos öfverklassen äktenskapets sedermera verldsberömda in-
stitution.»
Det skulle föra mig alldeles för långt att i detalj följa
Nils Nilssons utveckling af de olika samhällsinrättningarne
ända fram till vår tid. Författaren genomgår emellertid
samhällenas första uppkomst, deras småningom skeende sam-
manslagning till större riken, »genom strider, som fingo det
ärofullare namnet krig», konungamaktens ursprung, hur de
första lagarne uppkommo, hvilka »handlade om öfverklas-
sens eganderätt och hotade dess förnärmare»; han skildrar
straffväsendet och dess mildring genom nyare tiders filan-
tropi, »öfverklassens dunkla aning om klassens många syn-
der»; han beskrifver utförligt den s. k. rättvisans lotteri,
och slutar i den punkten med att räkna hela jurispruden-
sen i klass med astrologi och den ortodoxa teologin — »rät-
ten är inbegreppet af de regler, som öfverklassen uttänkt
eller låtit uttänka för att åt sig göra syndafallets frukter
permanenta och sålunda evinnerligen få sitta i orubbadt bo».
Rättsväsendets grundfalskhet synes författaren, som
sjelf är jurist, vara en sådan betecknande hufvudegenskap
hos det samhälle, historien hittills visat oss, att han i re-
geln ger detta det temligen vilseledande namnet »rättssam-
hället», dermed menande, att dess grundprincip är det i
rättens gestalt uppträdande våldet och egennyttan, medan i
framtidens och förnuftets samhälle den gamla rätten fått
vika för sin motsats, den kristliga kärleken. Vid rättstjen-
stens sida ställes af författaren »gudstjensten» — väl att
märka den yttre ceremoniella, af öfverklassen i dess intresse
stiftade och upprätthållna, icke den inre, om sann religiosi-
tet vittnande, som Kristus predikade, men som "af dem som
kallat sig kristna förfuskats. Och skulle »rättstjenstens och
gudstjenstens förtrupper visa sig oförmögna att upprätthålla
den så kallade ordningen», så har öfverklassen ett tredje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
