Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2—3 - »Albertine», af Passepartout
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
» Albertine.»
Åter har en ogedlig bok utkommit i Norge, och ej blott
utkommit utan både upptäckts och konfiskerats. Det är målaren
Christian Krohgs »Albertine».
Sedan den påpassliga ordningsmakten lagt beslag på den
lilla återstoden af upplagan, som fans i hufvudstadens boklådor,
höjde sig från olika håll starka röster som förkunnade att Alber-
tine var en af de mest moraliska böcker, den nyare sgamhälls-
skildringen eger, samt att dess syfte var uppenbart sedligt. Georg
Brandes skref det i sitt öppna bref till Krogh, norska män och
kvinnor instämde, och den öfverhetsperson, som till förläggaren
Huseby fält det vågade yttrandet, att det var endast »oanständiga
fruntimmer», som kunde ej blott läsa utan rent af taga i för-
svar en dylik bok, fick se att vinden blåste från helt annat håll
än den officiella samhällsmoralen fordrade och hoppades.
Då denna begär att man skall skrifva fint och behagligt,
böcker för unga fröknars arbetsbord, så mötes den med helt
fräcka rop på att man skall skrifva sant, ja, med brutal sannings-
trohet skall man skrifva om den verklighet, som en hvar känner
till men som det intet passar sig att tala om i anständigt säll-
skap. En dylik brutal bok är Albertine.
Hade det,- som denna bok säger, blifvit sagdt i en brochyr,
så hade säkert ingen polis i verlden inskridit. Nu sades i en
roman, författaren yttrade icke ens sin mening i klara, tydliga
örd, han beskref helt enkelt de scener, hvars verkning han ville
skildra, och lät läsaren dra ’ slutsatserna. Det var detta, som var
straffvärdt, derför att åtminstone en af scenerna hörde till detta,
som man undviker att gå närmare in på. Jag syftar naturligt-
vis till kapitlet »Stationen», till skildringen af Albertines första
tvungna besök i polisen och hennes inkallelse inför läkaren. Detta
besök är hennes blygsamhets sista stund, nu har hon ingenting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
