Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2—3 - »Albertine», af Passepartout
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2659
mera att hålla på, härefter är hon fräck. Skildringen verkar
upprörande just derför att författaren sjelf ej yttrar ett ord af
indignation. Han bara beskrifver, och i det korta slutkapitlet
som följer efter »Stationen>, ger han oss den närmaste följden
af besöket i polisen och hos doktorn.
Uppfattningen af dylika skildringar beror ju helt och hållet
på hvilka förutsättningar läsaren utgår ifrån. Den som griper
till en roman som en hvila efter arbetet, en vederkvickelse på
en ledig stund, den kan ha skäl att slänga Albertine i väggen
och fråga, om det skall vara något nöje att ligga på sin soffa
och läsa dylika upprörande skildringar om smutsen i en storstads
gränder. För den som anser att romanen bör vara blot til lyst
blir det naturligtvis högeligen opassande att berätta om dylikt.
Det är eljest ett fruktansvärdt allvar i Kroghs skildring, och
det fins ej spår af lättsinne i hans väl öfvertänkta behandling
af det kinkiga ämnet. HLättsinniga böcker pläga ej heller tagas
i beslag.
Men hade han föresatt sig att skildra Albertines resa utföre,
visa hur det kom sig att hon gick derhän, då var den opassande
beskrifoingen på det giftgröna rummet i polislokalen och på hvad
derinne fans och hvad derinne skedde, rent af nödvändig. Den
utgör skildringens höjdpunkt, utan den får författaren ju inte sagdt
hvad han vill säga.
Han vill visa prostitutionens förfäande inflytande på menmm-
skan — »Det var jo netop Sagen det, at de blev sölet saa til
invendig, at de aldrig kunde bli rene mere», står det på ett ställe.
Han vill visa hur omärkligt det går steg för steg utföre, hur
kvinnan göres till ett djur. Boken utgör en anklagelse, men
dess författare är ej den första som anklagar i denna fråga.
Han vill ’ då vara grof?
Nej, men han vill skildra med hänsynslös trohet alltigenom.
Skrifsättet är visst icke groft, författaren har alls ej haft sin
lust i att såra läsarens känslor, det fins intet forceradt effekt-
sökeri i. skildringen, hvilken tvärt om utmärker sig för sin enkla
hållning.
Men det är naturligt att från en afskrädeshög doftar det
af helt annat än af rosor. Att det är en unken luft i hela be-
rättelsen kan derför ej förvåna.
Den bok, som ’i fjor väckte så mycken ond blod i Norge
och :som blef så mycket omskrifven, Hans J2gers boheémebilder,
var ett inlägg för den fria kärleken. XKrohgs arbete förordar
hvarken Jlättsinne eller kärlek eller något annat straffvärdt eller
Ur Dagens Krönika. VII. 2—3. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
