- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1887 /
290

(1881-1891) [MARC] With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - En lycklig äkta man, humoresk af Gaston Bergeret

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

290

— Jag. ser inga, Gud ske lof. Och det är för att
slippa se sådana som jag låtit sätta mig i fängelse.

— Jag skulle inte vilja utsätta mig för att synas när-
gången; men jag förstår inte riktigt...

— Åh! för all del, jag kan gerna berätta er min hi-
storia. Ni skulle inte ha något intresse af att förråda mig.
Jag ber er endast att taga er till vara att ni ingenting röjer
andet jag. nuwwill sägarsert Nar en hederlig karllt:

— Den plats, på hvilken vi träffats, är er en borgen
derför, svarade Arthur Pommier, bugande sig med ett cy-
niskt småleende.

— Jag var lycklig, jag vet inte hvad för en tarantel
stack mig, men jag ville bli det. i ännu högre grad.
Man rådde mig att gifta mig och jag lånade öra till detta
olycksbringande råd, ehuru det bort väcka mitt misstroende,
emedan det kom från mina bästa vänner. Tro inte att
jag vill fördöma äktenskapet i sig sjelft; man må deri se
den ’ största lycka eller ett nödvändigt ondt, så är det i
alla fall en institution, som har sin rätt att finnas till. Men
med hvilken försigtighet man måste styra in i den äkten-
skapliga hamnen! Jag hade någon förmögenhet, ett fint
namn och ett yttre, hvaraf ni nu ser återstoden, samt kunde
följaktligen välja inom en ganska vidsträckt krets. Jag för-
kastade flera hedrande partier, emedan jag i dem alltid
fann något som inte var alldeles fullkomligt. Man sade
mig att jag gjorde orätt, att man inte fick vara så for-

. drande, att lyckan inte beror på några fel mer eller min-
dre, men jag ville ej tro det. Jag sträfvade efter att finna
en kvinna, mot hvilken ingenting funnes att säga.

— Ah! Jag andas åter. Ni har förblifvit ungkarl.

— Nej. Jag gifte mig.

— Då har ni väl slagit. af på edra pretentioner.

— Visst inte. Jag gifte mig med en fullkomlig
kvinna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:31:31 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1887/0300.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free