Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - En lycklig äkta man, humoresk af Gaston Bergeret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
291
— Jag förstår nu, hon var fullkomlig då ni gifte er
med: henne; :men’ sedan... :
= rAckriinej iidå.nsNinrhardejigissat: rätt: ; Hon. är allt:
jemt lika fullkomlig och det är det som utgjort mitt lifs
olycka. Allt var bra: tillräcklig förmögenhet i jemförelse
med min. En oklanderlig familj. Hon, en engel! Väl upp-
fostrad, utan tillgjordhet i tal och skick. Insigtsfull och
ändå inte pedantisk. Hemma i konsten att spela piano och
— spelade inte. Icke vacker med den sorts skönhet, som
är en källa till högmod för qvinnan, och till plågor för
mannen, men utrustad med ett regelbundet ansigte och en
ej oäfven figur. Hon hade, då jag gifte mig med henne,
det blygsamma utseende, som anstår en ung flicka; sedan
har hon antagit den säkerhet, som en hustru bör hafva
utan att förlora något af sitt köns naturliga förbehållsam-
het. Hon visade ingen motvilja för min person, då jag
begärde hennes hand, men ej heller, någon glädje, som
skulle ha kunnat synas tanklös, och hon lät gifta bort sig
af föräldrarne i den riktiga öfvertygelsen, att om man gifte
bort henne, kunde det endast vara till hennes lycka. Dagen
före bröllopet betogs jag af ångest. Mina undersökningar
hade varit så omfattande, så minutiösa, så till grund och
botten gående, som det någonsin var möjligt, och jag hade
ingenting funnit, icke den minsta brist. Det var det som
oroade. mig. Jag sade för mig sjelf: »Det är allt för ut-
märkt, det är inte möjligt. Under detta sken af absolut
fullkomlighet måste någon ohygglig last finnas dold.> Men
det. var redan ;för «sent: jag kunder ej längre /draga, mig
undan. Bröllopet egde rum och endast första tiden lefde
jag i ångest. Jag väntade allt jemt att upptäcka något.
Men nej. Tiden gick och jag upptäckte ingenting, emedan
ingenting fans att upptäcka. Hon var verkligen och hon
är ännu absolut fullkomlig. Ahl! ni kan ej tro, hvad detta
plågat - mig. En hustru som gör regelrätt, allt hvad hon
gör, hvarken mer eller: mindre, man måste verkligen ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
