Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Musikalisk revy, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304
kan stå lugn bredvid och låta. sin svärdotter sjunga qvartett
med en sådan; som hon i 2:dra akten gör korstecken för!
För öfrigt har man tyckt sig iakttaga en underbar likhet
mellan Romeos stumme hr fader och — etiam horribile
diectu! —— hans högvördighet biskopen af Verona. Eller
kanske det är den famösa gula vaxsdukskåpan, begge ha: på
sig; som gör skilnaden så liten, den ene som biskoplig ornat,
den andre som — nattrock. Badgummorna 1 Norrtelje och
Marstrand bruka ha sådana schabrak på magen i sitt tjenste-
åliggande — — — —
Reprisen af Mozarts »Figaro» kan med skäl hänföras
till kgl. teaterstyrelsens credit-conto. Det var en berömlig
gerning, med ett ord, så mycket mer som allmänheten i sin
oberäknelighet icke särdeles senterat detta, bortskämd som
den varit med ett utförande af operan sådant som vår opera-
scen f. n. omöjligt förmår prestera.
Den 23 Januari 1821 gafs »Figaros bröllop» för första
gången å vår kgl. lyriska scen. Rolbesättningen var då som
följer:
Grefven — hr J. Kinmansson, Grefvinnan — fru Seve-
lin, Figaro — hr Du Puy, Susanna — Henriette Wider-
berg, Cherubin — fru Frösslind o.’s. vi J. A. Dahlgren
skrifver i sina »Anteckningar» att fru Casagli »hufvudsak-
ligen uppträdde som Cherubin, Papagena och Zerlina», men
då nämnda sångerska redan 1813 lemnade Sverige får det
väl antagas att det var i Beaumarchais’ komedi och ej i
Mozarts opera hon framstälde denna personnage. Ofvan-
nämnda rolfördelning lär emellertid ha utfallit särdeles lyck-
ligt. Figaro var Du Puys sista rol, som han utförde med
oförminskad kraft, ehuruväl i afseende på sången man an-
märkte bristande tillgångar i det djupare registret och i all-
mänhet att föredraget var för »hoppande staccateradt och
superficielty. Det var också mindre i den stora komiska
operan än i den lilla franska opéra-comiquegenren som Du
Puy gjorde sina talanger bäst gällande. Mot hans traditio-
nelt idealiske Don Juan anmärker samma gamla amatör,
hvars efterlemnade musikanteckningar jag nyss citerade utur:
»att Du Puy der endast :hade att vara sig sjelf för att reus-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
