Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5—6 - »Den tiden jag arbetade på värkstad», af Karl af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gubevars, fick ett sådant arbete. Långt ifrån — de erbjödo
sig vänligt att taga min plats; vi stodo i allmänhet på den
mäst kamratlika fot, och månget både allvarligt och roligt
samtal har jag fört med de hyggliga arbetarna i det senare
arbetslaget. Men de tyckte, att det var så barokt, att jag,
som hade så fin hy, som aldrig var smutsig i ansigtet —
en följd af att jag ensam på hela värkstaden icke snöt mig
i fingrarna eller torkade mig med handen i ansigtet, då jag
var svettig — och som så pinades af och visade afsky för
orenlighet, just skulle sätta min ära i att taga ett sådant
arbete. Något så obehagligt som det var att »gå i
rökskåpet», tror jag man skall hafva svårt att hitta på och hade
jag på förhand vetat hurudant det var, hade jag säkert
gifvit tapt. Jag har legat framstupa på magen en hel dag på
ett lokomotiv och skött mejsel och hammare, men det var
ett intet mot rökskåpet. Sotet därinne är så fint, att det
genomtränger alla kläder inpå bara kroppen. Händerna
blifva så inpregnerade därmed, att det dröjer veckor, innan
man blir af med det värsta. Dessutom är arbetet svårt
och obekvämt.
Jag kan icke underlåta att i sammanhang härmed
berätta en liten händelse, som inträffade just vid detta
tillfälle. Den arbetare, som var min kamrat, begick ett
misstag vid arbetet, hvilket förorsakade värkstaden något
drygare arbetskostnad. Hans fel berodde på bristande
uppmärksamhet vid åhörandet af instruktionerna.
Arbetsförmannen kom genast och grälade förskräckligt, ty ansvaret
inför de högre förmännen hvilade ytterst på honom. Jag
har svårt att icke le, då jag erinrar mig den arma mannens
förtviflan. Den store karlen satt i rökskåpet och grät, som
om hjärtat skulle brista. »Jag mister väl min plats, jag, kan
ja’ tro. Åh, Herre Gud!» Och så grät han och torkade
sig i ögonen med sina svarta, sotiga händer, så att hela
hans ansigte såg ut som om det varit insmordt med
blanksvärta, och man endast behöft komma med en borste och
gnida för att få det att skina som ett par nyblankade
stöflar. Lyckligtvis slapp den hedersmannen undan med
förskräckelsen.
Sedan lokomotivet är söndertaget, bestämmes, hvilka
delar, som skola ersättas med nya, hvilka som blott
obetydligt skola hjälpas upp o. s. v. Det var arbetsförmannen,
som delade ut arbetet åt arbetarna på laget. I allmänhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
