Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - En vild fågel. Holländsk novell af J. H. Hoijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han var, men der vistelsen under en kort tid ingaf honom
en känsla af länge saknad trygghet och frid. I hela den
vida verlden, som han genomrest, fans blott en varelse, som
älskade honom med en kärlek, som ej vet af något aftagande,
som ger utan att fordra, som aldrig glömmer och alltid för-
låter, för hvilken hans talang är intet, men hans person allt
och ack — det är den lilla gumman der borta med det
blida anletet, belyst af lampans milda sken. ..: ;
— När du en gqväll låg i din vagga, kom din far
framsmygande från sin stol, samma stol som du nu sitter
i, och innan jag märkte det hade han stuckit in hufvudet
under vaggförhänget. Han kysste dina små händer, men
genom sitt hvassa skägg — här smålog den gamla och ska-
kade på hufvudet — väckte han dig. Det var den enda
gång, jag var riktigt ond på din far. :— Jag kunde inte låta
bli det, sade han.
— Låt mig sitta vid dina fötter, mor, och inbilla mig
att jag ännu är en liten gosse.
Han sätter sig vid hennes knän med något af den gamla
skalkaktigheten i sina blåa ögon. Och medan han så sitter
der blickande in i elden och den gamlas fingrar löpa i hans
hår, säger hon. — Du får lof att en gång sjunga något för
din mor, -min gosse.
— Jag skall sjunga en vaggvisa för dig, mor.
Sakta, mezza voce, sjunger han Brahms odödliga sång.
Den mjuka, sköna stämman tolkar de intagande stroferna
med en känsla, som minst konsten, men mest hjertat förmår
inlägga deri.
»Morgen frih, wenn Gott will, wirst du wieder geweckt.»
Och den gamla lyssnar — hon sitter orörlig och lyssnar.
— Så måste änglarne hafva sjungit vid frälsarens vagga, mum-
lar: hon sakta.
IT.
Sjuslaget hade följande afton knapt förklingat, då bullret
af vagnar begynner. Teaterns portar voro uppslagna på vid
gafvel för den utvalda publik, som från alla håll strömmar
dit. Uppför trappan, som leder till logerna, rör sig ett tåg
af damer i utsökta toaletter. En fin doft af parfym ström-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
