Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Verdis »Othello». Bref från Rom, af Alfredo Mazza
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
698
dömas efter förtjenst hvarken i Milano eller Rom, enär man
ej lyckats finna någon Desdemona, som gått i land med den
fordrande uppgiften. Det är Desdemona, som sjunger, upp:
repar och varierar temat. Kring henne gruppera sig Othello,
Jago, Cassio, Emilia, Montano, Ludovico, Roderigo, hvilka
alla hafva sin serskilda själsstämning, som afspeglar sig i
orkestern. Om Desdemona samlar kring sin röst alla de öf-
rigas, bör totalverkan vara underbar. Men om Desdemona
ej förmår göra sig till medelpunkten, framträder Othellos
och Jagos rhapsodiska, . nästan talade sångfraser för skarpt
och kören kan endast bilda en betydelselös ram kring det hela.
Af detta skäl skall tredje aktens final vara föremål för
de skiljaktigaste omdömen från publikens sida. En tonsättare
eller en kännare skall emellertid, vare sig han har partituret
framför sig eller endast hör verket, måhända anse denna
final vara operans förnämsta perla.
I fjerde akten afspeglar sig Othellos ursinnesutbrott i
orkestern, som sedan äfven i dystra toner afmålar hans fas:
för det begångna mordet och hans vrede öfver att hafva
blifvit bedragen.
För att finna någonting jemförligt med denna sista akt
i Othello, något som representerar den högsta: och fullstän-
digaste dramatisering af musiken, måste man gå tillbaka till
sista akten i Mozarts Don Juan.
Vår gamle och vördade miistare har verkligen återvändt
till de gamla klassiska förebilderna.
Och härmed har ännu en vändpunkt inträdt i det 19:de
seklets tonkonst. Vid denna öfvergång ser man företrädena
och bristerna hos de skolor, som kämpat de ärofullaste stri-
derna på alla scener i verlden.
Hvarje gång ett fullvigtigt råd varit af nöden för att
bringa konstnärerna på rätt väg, har Verdi sagt sitt ord: det
sannaste, rättaste och mest befordrande.
Efter Aida uttryckte Neapels musikkonservatorium den
önskan att få Verdi till sin direktör. Han vägrade och gaf
endast detta råd: Ålervänd till det gamla och det skall all-
tid vara ett framåtskridande. Nu har han velat i hand-
ling visa rigtigheten af detta råd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
