Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Från Paris och London. Resebref af Cecilia Wærn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
701
stanna på halfva vägen — banbrytarne, utposterna! Också de
funnos hos. Georges Petit. Misslyckade i somliga dukar, all-
deles omöjliga. I andra åter — öfverraskande, icke omedelbart
tilltalande — men med något att ’säga, likväl. I andra slut-
ligen, i Monets snillrika kustbilder, af alldeles öfvertygande kraft
och förvånande ljusvärkan.
Bland alla reslifvets många intryck och lifliga väckelser,
vet jag för min del få förnimmelser, som ge de ästetiska ner-
verna, om jag så får uttrycka mig, en lifligare stöt än att
komma en sommardag från Paris till London. Isynnerhet om
man varit någon tid i Paris och icke längre är nog facksam
för dess vackra luft och enkla, breda storstadsförhållanden samt
rika yttring af konstnärligt sinne. Om man: börjar plågas af
allt det enerverade och andefattiga hos boulevardtyperna, af
bourgeoisiens brist på smak och allt det effektsökande, det tomma
det osjälfständiga, som frodas på Salonen, som på alla stora ut-
ställningar som funnits sedan sådana inrättats. — Då bör man
resa till London!
Kontrasten, liflig som den är och egnad att framhålla allt
det bästa i Paris, är icke ensamt ästetiskt plågsam. Luften,
svår att inandas och ofta obehagligt våt, bjuder ögat på cen
omvexlande mångfald fina och öfverraskande ljuseffekter, som
man ej får se make till någonstädes på jorden. - Dimman kan
vara krithvit eller blågrå, rödgul eller röktopasfärgad, allt som
en af de olika faktorerna fuktighet, stenkolsrök eller solsken
tager öfverhanden. Klar är väl luften aldrig, men deremot är
den outtröttlig i nya kombinationer. Den kan svepa in tornen
i Westminster i djupaste dimma, rörlig, guldgrå, genomspelad åf
ljus, som återglänser lifligt från förgyllningarna däruppe. Eller
kan dimman endast ligga qvar som en fin, blågrå slöja mellan
träden i parkerna och egendomligt accentuera deras afstånd från
hvarandra, ge kraft och förtrollning åt perspektivet mellan träd-
stammarne. Ibland är den tät som ett moln, genomglödgad af
ett förunderligt, starkt rödgult.ljus, mot hvilket det närmaste
gräset och de framträdande partierna af buskagerna stå så in-
tensivt gröna, att det värkar som ett feeri på teatern. Öfver
floden vidtar åter en annan, silfverglittrande, blygrå och svart,
som ett mästerstycke af prydnadssmide — eller glänsande laxgul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
