Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Från Paris och London. Resebref af Cecilia Wærn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
702
och forslikt brungrå som en oefterhärmlig baltoilett. — Ja, det
kan växla 1 det oändliga, och sällan går en sommardag, ens un-
der regnväder, utan att bjuda något af intresse.
Går man så upp på »Royal Academys» utställning — Lon-
dons Salon — framkallas åter ovilkorligen jämförelsen med Sa-
lonen. — Der fans skräp i oändlighet, tomhet och flärd. Men
hur det var, var ändå hela luften konstnärlig och stimulerande
till ästetisk verksamhet. Man kunde ta miste på de riktningar,
man såg, eller de ansatser, man satte mest värde på — nen
man kunde ej låta bli att känna tillvaron af, och drifvas att
spekulera öfver, mångfaldiga riktningar, artistiska ansatser. —
Medan här — ja, jag kan ej finna andra ord för det, än att mäng-
den af utställare försöker att utsäga sina tankar på ett främ-
mande språk, hvars grundelementer den icke ens känner till. —
Tankar ha de nog, eller rättare öfvertygelse, om det kunde
hjälpa dem. Men det gör det tyvärr ej. så länge de envisas,
att i detta målningens språk, som de ej beherska, vilja säga
det, som de sjelfva funnit så mycket bättre uttryck för i sina
romaner och sin poesi. —. Marknad ha de förstås också för
sina småbarn och hundar, sentimentala genrebilder, pre-rafaeliti-
ska allegorier och smånäpna situationer ur historien, ur romaner
och biografier. Men konst är det ej. Konst fins likväl i Eng-
land och mycket imponerande sådan. Här liksom annorstädes
födas verkliga begåfningar och gå sin egen väg fram, obekym-
rade om »riktningar» när ej riktningarna gå 1 deras fotspår —
gå kanske mer ostörda i England, än i andra länder. Utlän-
dingar bosätta sig också i England och sätta sin prägel på de
årliga utställningarna. Men Alma-Tademas fina grekiska taflor,
Sargents djerfva bild af hvitklädda barn, som 1 den börjande
skymningen stå och hänga upp nytända papperslyktor bland liljor
och rosor, Whistlers stämningsbitar nödgas man lemna ur räk-
ningen.
För att då hålla oss till den engelska målarekonsten, sådan
den representerades på Royal. Academys utställning, var det
framför allt porträtten, som väckte uppmärksamheten. HFEngels-
männen äro rent öfverdådiga i att måla porträtt! De ha flera
berömda målare, hvilkas porträtt alla göra intryck af, att det är
människor, icke konterfejer, man har att göra med. Men isyn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
