Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Slitningar. Realistisk skildring ur lifvet af Emilie Lundberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
709
— »Nå, hvad säger du nu? Tänk du, att få gå arm i
arm med en stilig officer! Bara du blir lite fetare, så ska vi
bli ett riktigt vackert par! Hvad menniskorna i Torget ska” gapa,
och hvad flickorna ska” blänga på dig!»
— »0O, Arvid! Arvid! att du kan ha hjerta att bedröfva
mig så!»
— »Hvad f-n nu!» utbrast han i manlig ifver. — »Är
du ledsen för att du får vänta för länge? — Åh, gråt inte.
Jag kommer in på gymnasium nästa år; och så snart jag blir
volontär kan vi förlofva oss. Och under tiden har du Karl-
bergsbalerna att trösta dig med.» |
— »Baler! lek! sinnesrus!» Hon blickade upp rödögd och
med luggen i oordning. — »Tro inte att det är för min kärleks
skull. som jag gråter; min ståndpunkt är högre än så. Men du
var min vän, och det smärtar mig att se dig glida ifrån mig.
Jag trodde en tid, att jag lyckats rycka dig med mig upp till
tankens höjder; men nu finner jag, att du är -— jag rodnar
att säga det — nästan ett barn! Du talar om Strindberg: hvad
förstår du af honom? Du: tänker på nöjen, glädje, lycka...!
åh! det är gräsligt!»
-— »Gräsligt — att vilja vara lycklig.»
— »Att endast lefva för och i det sinliga! Att endast
tänka på att njuta lifvet för fullt ångtryck, att hänge sig åt
djerfva, dådlustiga drömmar! Ack, Arvid, är du då den enda
som i denna jäsningstid icke har sinne för lifvets omutliga kraf
på allvar! allvar framför allt.»
— »Nu sårar du mig», sade han med återtagen värdighet
och tömde i vredesmod fem glas punsch efter hvarann. — »Mitt
yrke är lika allvarligt som andra. Om du inte bryr dig om
epåletterna och balerna, så bör du ändå tänka på hur nödvän-
dig jag blir för samhället om det blir krig.»
— »Det får inte bli några krig mera», sade hon mildt
men med fasthet. »Vi måste rycka upp nationerna ur detta
barbariets tillstånd: vi måste väcka dem till insigt om sam-
hällets pligter mot individerna; det har alltför länge varit tvärt-
om. — Om tillvaron ’kan ha ett mål, så bör det vara just
detta. — Åt detta skall du egna dig, Arvid. Det var det,
som jag fordrade af dig.»
— »Hvad vill du då att jag skall göra?»
— »Arbeta! skrif, reformera!»
— »Hvad för någonting?»
— »Hela verlden behöfver reformeras.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
