Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Rose och Fadette. Holländsk novell af J. H. Hooijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310
herrarne funno lämpligt att bryta upp. Friquet gnolade på
en melodi, öppnade dörren för vännen Flocquart, som var
ganska ostadig på benen. Efter ett långt och hjertligt far-
väl från sin vän, blef den förstnämnde stående qvar ännu
ett; ögonblick vid sin dörr, medan zuaven praktiserade sig
utför trapporna. Nu ville. händelsen att Rose just kom i
trappan på väg upp till sin vindskupa. Lyckligt undkom-
men Scylla, som med drucken arm: slog efter henne, stod
hon redan framför Charybdis, och Charybdis tycktes icke
sinnad att låta henne utan vidare passera. Han grinade
ömt och trädde emot flickan med utbredda armar. Den lilla
kycklingen, såsom den hedersmannen uttryckte sig, såg emel-
lertid . saktmodigare ut än hon var. Så kom det sig: under
brottningen, att den värde mannen förlorade jemvigten och
ramlade baklänges utför trappan. Der låg han nu med ett
stort sår i hufvudet, blek och utan medvetande. Rose
hade i ögonblicket skyndat efter ned. Hon knäböjde vid
den sårade angriparen. Hennes vrede hade lemnat rum för
bestörtning och medlidande: Hon tänkte på madame Fri-
quet och vred förtviflad sina händer, då en högväxt ung
man kom fram och artigt erbjöd henne sin hjelp. Paul
Laffiche : hade just kommit efter Rose på väg uppåt; han
hade varit vittne till slutet af brottningen och hade nära
på fått den tjocke Don Juan på hufvudet.
»Ni behöfver ej vara orolig», sade arbetaren lugnt, »blod-
förlusten skall ej skada honom. Det tyckes sjuda väl starkt
hos den der herrn. En sådan åderlåtning tid efter annan
skall göra honom godt. Men hur skola vi få den tjocka
hederspaschan upp igen?»
Rose flög uppför trappan, slog upp madames tambur-
dörr, som stog på glänt, och var genast tillbaka med den
bestörta hustrun och hr Smith, som beredvilligt erbjudit
sin hjelp.
Så vardt den påflugne Friquet i medvetslöst tillstånd
inburen inom sin: dörr och af de båda männen försigtigt
nedlagd på en soffa. Madame stod vid hufvudgärden, med
läpparne hårdt sammantryckta. Rose såg på henne med
ett sådant djupt medlidande i sina talande ögon, att det
väckte. arbetarens uppmärksamhet, så att han oupphörligt
vände hufvudet mot henne.
Skenet från ljuset föll på den bleka ovalen af hennes
älskliga, förståndiga ansigte, i hvilket i detta ögonblick de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
