Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Rose och Fadette. Holländsk novell af J. H. Hooijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
311
stora ögonen strålade som svarta diamanter. Hennes läppar
skälfde, ännu bleka af förskräckelsen, och mellan dem skim-
rade en smal strimma af. hvit emalj. Nedfallande 1 ett rikt
svall bakom de: små öronen inneslöto de glänsande lockarne
hennes ansigte i ett slags krans eller krona, mot hvilken i ljus-
skenet det matta hvita på halsen bjert stack af. Den unge man-
nen kunde icke taga ögat ifrån henne. En åtminstone fans
det i rummet, som harmades öfver att se den hederliga Friquet,
som nu började draga djupa suckar, återvända till lifvet.
Denna olyckshändelse var den första anledningen till
en närmare bekantskap mellan madame och Paul Laffiche.
Madame fann nöje i den hurtige unge mannen med sitt
hyfsade, belefvade sätt. Det hände en och annan gång, att
den unge mannen och den unga flickan sammanträffade med
hvarandra i madames förmak och då utspann sig stundom
ett samtal. Rose, nedlutad öfver sitt arbete, kunde då emel-
lanåt kasta en förstulen blick på den:unge mannen. Be-
rättade nu denne, som han väl kunde göra någon gång på
madames uppmaning, ett och annat ur sitt tidigare lif, så
stannade stundom Roses hand med nål och tråd på halfva
vägen och hon satt med upplyfta fingrar och såg på berätta-
ren. Men knappt: hade hans öga mött hennes, då tråden
med. ett ryck flög uppåt igen. En: sådan ung narr kunde
inbilla sig, att man såg på honom.
Lyssnade på honom gjorde man ändå med öppna öron.
Paul Laffiches öden hörde till de, för fruntimmer åtminstone;
utomordentligt intressanta. På sitt tolfte år hade han rymt
från sin faders hus. Hans far var galanterihandlande. Den
qvinna, med hvilken hans far efter moderns död bodde till-
sammans, gjorde hemmet för . barnet till ett helvete. Fadern,
uppeggad af. denna megära, behandlade honom hårdt och
kärlekslöst och frågade till. slut på det hela taget ej det
ringaste efter gossen. Den hårda behandling han efter sin
mors döds- haft att utstå, hans glädjelösa, förbittrade ung-
dom, hans öfvergifna kringirrande lif skildrade arbetaren med
enkla, men just derför så mycket :mera. träffande färger.
Roses ögon brunno af harm. :
»Ah, hur illa, hur illal», ropade flickan, medan hennes
sömnad gled ur hennes händer.
»O, huru skamligt illa!» ropade hon ännu en gång upp-
farande från stolen, med den lilla handen knuten, liksom
måste hon ställa sig i breschen för det misshandlade barnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
