Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Musikalisk revy, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
390
Man gjorde i hr E. dock först och främst bekantskap
med en skådespelare af mindre vanlig naturlig begåfning.
De skolastiska studierna tycktes ej vara så stora, men det
betyder mindre då naturen gjort så mycket att ersätta kon-
sten. Det är så ofta inlärd konst får ersätta bristande natur-
begåfning att man blir riktigt hjerteglad när man märker
något naturfriskt, spontant, oöfverlagdt.
Som ’ skådespelare tyckes hr E. derjemte ha en mycket
vidsträckt talang. Efter den lugnt majestätiska Sarastro kom
den eldigt imponerande, kraftljungande Kardinalen och till
slut den ’storartadt groteska, 1 breda och djerfva drag hållna
Sir John.
Största intresset bland dessa tre tilldrog sig måhända
Kardinalen, ej minst derför att vi — både å Operan och
Dramat. T. — äro så ovana vid energisk tragisk konst.
Derpå öfverflödade hr E:s Brogni. Jag säger öfverflödade,
ty det hade måhända varit mer öfverensstämmande med en
romersk kyrkofurstes cirklade värdighet, att då allt folket
såg på, ej förifra sig så som hr E. det gjorde i tredje fina-
len, der man emellanåt rent af befarade att han skulle
knacka den olyckliga juden i hufvudet. Att han deremot i
ensamheten med Eleazar, eller när det gäller hans egna djupaste
intressen som i sista akten, släpper sig fullt lös, är fullt rik-
tigt. Särskildt scenen med Eleazar gjordes med en storslagen-
het och nyansrikedom, som ej förfelade att göra ett väldigt
intryck.
Också Falstaff gjorde ett väldigt intryck — ehuru på
annat sätt. Han gjorde nästan intryck af något slags ko-
miskt bestialiskt majestät. Färgskiftningen är måhända rik-
ligare och snabbare i hr Janzons äfvenledes utmärkta tolk-
ning, men koloriten dock på långt när icke så bjert och
humoristiskt briljant.
Af detaljer erinrar jag om hans pompösa entré, fullt mot-
svarande musikställets karakter, hans skräflande, grymtande:
»So komme her, komme her» — (man hör han tror sig vara
oemotståndlig), hans mimik bak skärmen. I korgen var
deremot hr Janzon lifligare. Men dryckesscenen öfverträffade
allt hvad här hörts i denna opera.
Der var allt på sin plats: den stora ljungande rösten,
det friska. scehwungfulla föredraget, ja till och med — bri-
stande sångpolityr och smak; uppträdet som »madam Klatsch»
var drastiskt så det förslog — hvilken bild af det svagare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
