Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Rose och Fadette, af J. H. Hooijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
910
mannen är alldeles anfådd. Slutligen griper han henne
dock. Madame och Rose klappa händerna.
»Den unga damen måste lära sig läsa», sade Rose, när
de strax derpå begåfvo sig ned mot Vincennes. >»Jag har
låtit henne för länge löpa vildt.»
»Det kan passa, då vi äro man och hustru. Det är en
vacker summa vi hafva tillsammans, er aflöning och min.
Jag stiger, stiger — långsamt, men säkert. Skuölle man tro,
att dessa små händer äro de, som gåfvo mig första ansatsen,
som lyfte mig uppåt? — Hvem vet, om det icke skall komma
en tid, då vi liksom hu skola skåda ned på den fläck, der
vi förut befunno oss, och då säga till hvarandra: vi voro
fattiga på den tiden, kommer du ännu ihåg det?»
»Om vi då blott icke behöfde tillfoga — ack, vore vi
det ännu!» sade Rose sakta.
»Hur kan du tänka så! Hvilken olycka att hafva en
vacker hustru och icke kunna skaffa hvad som pryder henne;
att ingenting hafva att bjuda henne annat än det mest hvar-
dagliga ’och vanliga. Skulle du icke då gerna se mig stiga
här i verlden.»
»Jo, om ditt hjerta följde med, helt visst!»
»Hvad vill du då mer "begära? Se så, dröm äfven du,
vi äro ju unga.»
»Jag begär så mycket, min vän, och — så litet: dig!»
Det måste hafva tindrat något skalkaktigt bakom de
långa ögonhåren, i detsamma hon hastigt slog upp ögonen
mot honom, ty han hotade henne skrattande med fingret —
och hon måste betala honom derför.
»Så mycket», upprepade hon i en annan ton. Derpå
lade hon sitt hufvud mot hans skuldra, och tryckte hans arm
mot den fina kinden: »dig oförändrad, och för mig allena.»
De ungas bröllop var bestämdt, en angelägenhet, som
låg madame Friquet om hjertat lika mycket, som om det
gält hennes egna barn, Men helt oväntadt uppstod ett hin-
der, hvarpå man, eget nog, ej kommit att tänka. Paul måste
nämligen förete bevis om sin faders bifall till giftermålet,
om han var i lifvet. Nu var emellertid den äldre Laffiche
sedan lång tid spårlöst försvunnen från Paris. Lefde han,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
