Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Rose och Fadette, af J. H. Hooijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TR
Om ett menniskobarn hölle en noggrann dagbok öfver
sina intryck, sådane som de hvarje stund tedde sig för dess
själ, blixtsnabbt inväfda genom inbillningens hastigt fram
och åter löpande skyttel... . och sedan lika troget, på andra
sidan om strecket, bokförde händelserna, sådane som de ge-
stalta sig i verkligheten, ack, hvilken underlig, intressant,
vemodig lektyr skulle icke detta erbjuda!
På vägen till Louvre spann den hemlighetsfulla spinner-
skan i den mörka kammaren af Paul Daffiches innersta en
hel rulle garn i skrikande färger, hvilken verkligheten sedan
nystade upp tråd för tråd. Han såg sig sjelf, den förskjutne,
stå kall och oberörd inför den pligtförgätne fadern. Han
hörde och upprepade för sig sjelf de kalla, bitande ord,
hvarmed han, den försummade, förolämpade sonen, afböjde
hvarje försök till försoning. »Inbillningen lånade fadern ett
hjerta af sten, råa manér, en skarp, obehaglig stämma, ett
frånstötande sätt; fantåsien färglade minnets blad. Så trädde
han, temligen uppskrufvad och full af en mörk förkänsla,
inom porten till Louvre. En uppassare’ på hotellet, som
han anmodat att anmäla honom, kom mycket fort tillbaka
med helsning att herrn väntade honom på N:o 14. Huru
hjertat på vår vän hoppade upp i halsgropen vid löpandet
genom den mörka korridoren, der tjocka mättor dämpade
ljudet -af fotstegen och der de resande smögo omkring likt
konspiratörer. En knackning på dörren — en röst inifrån,
som :ej lät på långt när så grof och obehaglig, som inbill-
ningen utmålat henne på gatan — dörren vred sig på sina
hakar, sonen stod framför sin far.
Det var ett stort, elegant möbleradt, ljust rum, i hvilket
Paul inträdde. På marmorplattan å kaminen stod en stor
pendyl af brons; två vaser å ömse sidor återgåfvos i en hög
spegel med bred ram. «Till kaminen var framskjuten en
nyss lemnad länstol; en hopskrynklad tidning hängde ännu
öfver det venstra armstödet. Bakom det med bref och upp-
slitna kuvert betäckta bordet stod med armbågen stödd mot
kaminen en man af omkring sextio år, mycket satt till
växten, bredaxlad och lång. Under de tjocka ögonbrynen
blickade ett par ögon lugnt och allvarligt. Den fylliga handen
lekte .med: urkedjan, som utbredde sig i en -halfcirkel öfver
den glatta västen. Så stodo far och son några ögonblick
och stirrade på hvarandra. En god minut varade detta tysta
beskådande. Hos den gamle hr bDLaffiche rörde sig ej en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
