Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Rose och Fadette, af J. H. Hooijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
913
muskel; dock skulle den, som noga gifvit akt på honom,
kunnat märka ett uttryck af öfverraskning och förlägenhet
på hans breda, fylliga ansigte. Paul visade mera rörelse;
hans näsvingar rörde sig häftigt; handen, som höll i mössan,
darrade.
Det tycktes, som om de i evighet ämnade stå på detta
sätt midt emot hvarandra likt stenbeläten, ty ingen af dem
tog det första steget, då ändtligen fadern bemannade sig,
trädde fram och yttrade, i det han räckte sonen sin hand
med tillgjord fryntlighet.
»Se så, min herre, ni kan väl åtminstone räcka mig
handen!»
»Det förundrar mig, min herre», svarade sonen, utan att
röra. sig, »att ni så sent kommer och bjuder mig er hand».
Fadern, som såg att man vägrade mottaga framräckta
handen, teg. Hamn trädde ett par steg närmare, tog sonen
ännu en gång i ögonsigte från hufvud till fot, lade med
en glimt af välbehag i sitt ansigte båda sina händer på
arbetarens axlat och såg honom rakt i ögonen. Paul dar-
rade under detta beskådande, men hans öga mötte lugnt och
trotsigt: faderns blick.
»Välan», sade denne efter en paus, »sådan tycker jag
om dig. Du har att beklaga dig öfver mig. Håll dig styf
i nacken, skjut undan med händerna — det har jag ingen-
ting emot. Jag gjorde måhända på samma sätt, vore jag i
ditt ställe. Hvarför dog din mor? Det var början till allt.
Men stå icke der som en gärdsgårdsstör, sitt ned och hör
mig.»
Utan att afvakta något svar lät den gamle hr Laffiche
sig sjunka ned 1 länstolen, på samma gång han med en
rörelse af handen nödgade sonen att taga plats. Paul gjorde
som man bad honom, mekaniskt utan att nästan veta hvad
han gjorde. Hela uppträdet — återseendet efter allt som
inträffat –- på denna plats, på detta nyktra sätt, liksom det
varit fråga endast om en affärsuppgörelse mellan tvenne
köpmän, föreföll honom mera som en.dröm än som en verk-
lighet. Han stirrade på sin far, hvilken, så som han satt
der lekande med toffsarne på sin länstol och skjutande föt-
terna otåligt fram och tillbaka öfver den blommiga mattan,
med ögonen: stelt fäståde på spetsarne af sina stöflar, föreföll
honom som en figurant, hvilken den verklige fadern skickat
förut som prof. Laffiche tycktes vänta, att hans son skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
