Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Rose och Fadette, af J. H. Hooijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
915
till och med nu vid närmare eftersinnande som om: ett häf-
tigt känsloutbrott, kommande från denne man och under
dessa omständigheter, skulle varit honom odrägligt.
Hvad beträffar utsigterna till välstånd, förmögenhet,
som så oväntadt öppnade sig för honom, så sprakade de
för hans ögon såsom gnistorna från en raket. Så glider en
saftig frukt öfver en törstandes smäktande läppar. Men
intrycket var icke så starkt, frestelsen af anbudet icke så
mäktigt, att icke sonen kände allt det pinsamma för hans
hederskänsla som låg i den genom skamlig pligtförgätenhet
gräfda klyftans omärkliga igenfyllande genom ett lämpligt
antal stumma sedelbundtar.
»Fader», sade han efter en stunds tyst stirrande framför
sig — ordet »fader» kom med möda fram från hans läppar —
»det anstår icke mig att, efter hvad ni nu sagt, uppträda
som er-anklagare. Låt allt vara glömdt och förlåtet. Evad
edert "anbud beträffar, så har jag utan er hjelp banat mig
min egen väg. Jag skall äfven framdeles hjelpa mig sjelf
fram genom lifvet.» i
Det låg en stolthet i orden, i hållningen, i blicken, som
klädde arbetaren väl och som slog an på herremannen, hans
fader. Den äldre hr Laffiche betraktade med uppmärksamhet
och förökadt intresse sin son. Han sköt ut underläppen och
drog upp ögonbrynen ända till hårfästet. ;
»Ah — du är stolt. Mycket bra! Men förstå mig rätt:
jag trugar ingenting på dig. Jag traktar efter att göra godt.
Det var ej min afsigt att förödmjuka dig. Aldraminst det.
Tänk ännu en gång på saken. Besinna dig väl, innan du
afslår anbudet. Du synes mig hafva blifvit född till någon-
ting annat än kroppsarbetare. Din hand förråder arbetaren,
ditt skick herremannen. Den, som fortfar att trafva i en
sele, i hvilken han icke passar, handlar oklokt. All aktning
för hans stolthet, all aktning, men det är segt kött att tugga.
Att utan: kapital arbeta sig upp till en oberoende ställning
är i vår tid en mycket kinkig uppgift, har du riktigt tänkt
på det. Om du’ möjligen tror, att jag har för afsigt att
lemna dig ersättning i penningar för min orättvisa mot dig,
så misstager du dig högligen. Mig synes att det ej är någon
gunst att återföra dig till den plats, dit du hör, det är ju
tvärtom en sak som talar för sig sjelf. För öfrigt kommer
jag icke för att nödga dig att gå sysslolös på min bekost-
o
nad. På intet sätt, alldeles icke. Du skall nog få arbete,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
